Sveriges räddning: Luther och galenskap
Niva: Englands frukostbild finns också i Sverige
BRNO. En enhetligt strömlinjeformad samling svenska fotbollsgrabbar, stöpta i samma form och hämtade från samma plats?
Nej, kanske mindre så än någonsin tidigare.
Och kanske just därför också en god föraning om hur vi framöver ska kunna lyckas bättre än förut.
Hemligheterna om U21-landslaget: ”Han är lagets Casanova...”
För några dagar sedan ruskades den brittiska fotbollen om av några bilder tagen inifrån det engelska U20-landslagets läger.
Förmodligen har ni sett dem. En spelargrupp, två matbord. Vid det ena enbart mörkhyade spelare, vid det andra bara mer eller mindre ljushyllta grabbar.
”Vad säger de här fotona om ras i Storbritannien i dag?”, frågade sig den publicerande tidningen retoriskt.
Innan vi bestämmer oss för vad vi svarar på det kan det vara på sin plats att påpeka en sak, och det är att det hade gått att ta precis samma typ av bilder inifrån det svenska U21-landslaget.
I pausvilan under premiärmatchen mot Italien tittade jag på hur de blågula avbytarna värmde upp i två olika ringar.
I den ena cirkel lattjade Pa Konate, Robin Quaison, Mikael Ishak, Arber Zeneli och Branimir Hrgota; alla killar med invandrarbakgrund. I den andra bollade Kristoffer Olsson, Simon Tibbling, Sebastian Holmén och Simon Gustafson.
Det var inte heller någon isolerad slump, utan en följd av de umgängesmönster som finns etablerade inom gruppen.
En alldeles för slapp förenkling
Och vart ska vi då ta vägen med det här? Vad säger det om ursprung och etnicitet i Sverige i dag?
Mitt ärliga svar är att jag inte riktigt vet – även om jag accepterar att det förmodligen finns en analys att göra någonstans i förlängningen – men att jag däremot är ganska trygg i att relatera till det utifrån en fotbollskontext.
Ofta heter det ju att fotbollen är en avspegling av samhället, men det är en alldeles för slapp förenkling för att nöja sig med. Fotbollen har sin utgångspunkt i samhällena den kommer ifrån, utan någon som helst tvekan, men har därefter sina specifika särdrag och förstärkningar.
Machismon är till exempel värre inom fotbollskulturen än utanför den. Rasismen och främlingsfientligheten är däremot betydligt värre problem på gator och torg än på läktare och i omklädningsrum.
De förenar det gamla och nya
Häromdagen pratade jag med U21-kaptenen Oscar Hiljemark om min teori om att det finns två olika kraftfält i den här truppen, med honom själv som tydligaste representant för det ena och John Guidetti som främsta företrädare för det andra.
Hiljemark köpte det utan omsvep, pratade om olika typer av temperament både på och utanför planen.
– Jag är en sådan där som helst vill prestera innan jag pratar, medan John inte har några problem med att snacka först och sedan leva upp till det. Just vi två har legat ganska långt ifrån varandra tidigare, men efter många år tillsammans har vi lärt oss att komma bra överens. Och det passar nog ganska bra in på hela det här lagets utveckling.
Det speciella med det här gänget är inte att det finns en viss typ av grupperingar inom det. Det anmärkningsvärda är i stället att de är det hittills tydligaste exemplet på ett lag som lyckas förena fördelarna med både det gamla och det nya Sverige.
Här finns fortfarande en lutheransk sorts arbetsmoral och pliktkänsla. Men här finns också en stark tidstypisk vilja att uttrycka sig själv och synas.
Det är inga problem, det finns ingen given motsättning där.
Ett U21-EM är annars den typen av turnering som kan splittra både lag och spelare. Det räcker med en promenad genom centrala Brno för att stöta på spelarföräldrar i möten med agenter, och Håkan Ericson pratade i går om svårigheterna med att balansera kollektivets prestation gentemot individernas framtidsdrömmar.
Ifall en förbundskapten inte är både förutseende och vaksam riskerar han plötsligt att stå där med grabbar som spelar för nästa kontrakt snarare än nästa resultat, och i samma ögonblick är han också förlorad.
Sprang in i en jäkla käftsmäll
Detta Sverige är inte där. Inga rapporter inifrån spelarhotellet – vare sig officiella eller inofficiella – tyder på något krackelerande fokus.
Det är ett lag som sprang in i en jäkla käftsmäll i söndags, men som ändå verkar ha rest sig med både klara ögon och fulla hjärtan.
De är redo att köra igen. Att kunna hämta energi från flera olika håll är en väldigt stor fördel så länge alla är överens om vart den sedan ska ta vägen.
Hemligheterna om U21-landslaget: ”Han är lagets Casanova...”