Leifby: Är de till och med SHL-kompatibla?
Det absolut största steget för Tingsryd handlar om allt runt omkring
TINGSRYD. Seriefinal i hockeyallsvenskan mellan lilla Tingsryd i Småland och stora, stolta AIK från storstan.
Det är klart som fan att en riktig Stockholms-Brat(t) skulle avgöra.
Life on the roads.
Att resa sträckan Göteborg-Borås-Alvesta-Växjö-Tingsryd i början av ett milt december är en mental utmaning.
Jan Troells filmepos ”Utvandrarna” är en prunkande, sprudlande och trallande historia i jämförelse med det här gråbrun-grangröna töcknet som alltid snor in halva Småland vid den här tiden på året.
Men vad gör man inte för att få se en hockeyallsvensk seriefinal på plats?
Lilla Tingsryd är årets överraskningslag i hockey-Sverige och nu skulle laget för första gången i mannaminne brösta upp sig i en ren seriefinal – mot självaste AIK.
Om de lyckades?
Jo för tusan.
Straffavgörandet såg ut att gå i slowmotion
TAIF gjorde 1-0 efter 57 sekunder och redan efter några minuter i första perioden kände nog de 2386 åskådarna (säsongens bästa siffra i Nelson Garden) att de inte öppnat upp sina hästhandlarplånböcker förgäves.
Det var fart och fläkt, chanser åt båda håll, tätt, hett och hets – allt ackompanjerat av det där tunga, taktfasta hockeypublik-klapp-klapp-klapp-klappet.
Och här på landet skapas trycket med nävarna och stämbanden, inte med Hobbex-produkter i plast och en ball discjockey.
Tingsryd var på vippen att vispa in 2-0 i första perioden och där kunde matchen stuckit iväg åt vilket håll som helst.
I stället kvitterade AIK före paus och sedan tog lagen ut varandra – och domare Patric Bjälkander i stort sett allt som rörde på sig.
Utvisningarna trasade sönder matchen, lagen hann aldrig riktigt ställa om från boxspel till pp-formation till normal uppställning innan de skulle krympa ihop i en box igen.
Spelkvalitén sjönk, det slarvades mycket och den bästa hockeyn fick vi se i 5-mot-5-spelet.
Matchen gick till sudden, och senare till straffar, men ju fler avgörande moment som har konstruerats till den här serielunk-hockeyn, desto sämre intensitet, skärpa och do-or-die-känsla har det blivit.
Straffavgörandet såg ut att gå i slowmotion.
Alla verkade tillfreds med att inte ha förlorat en seriefinal, knappt någon verkade bry sig om den där bonuspinnen.
Är de till och med SHL-kompatibla?
Till slut klev i alla fall isens yngste spelare fram och avgjorde, Jesper Bratt var iskall ensam mot Johannes Jönsson, och tillsammans med AIK-målvakten Gustaf Lindvall blev 17-åringen matchhjälte.
Är då Tingsryd verkligen så här bra?
Den frågan har jag fått mer ofta än ”hur mår du?” sedan TAIF seglade upp i allsvensk topp för några veckor sedan.
Ja, de är nog fan det.
Mer än halva serien är spelad, de har slagit alla lag, de toppar bortatabellen, de har fortfarande inte förlorat två matcher i rad och har en uppseendeväckande förmåga att studsa tillbaka direkt efter en förlust.
Och de spelar verkligen som ett lag, där alla ger allt och gör allt för varandra, i varenda byte.
Är de till och med SHL-kompatibla?
Låt mig uttrycka det så här.
En seriefinal i hockeyallsvenskan är så nära SHL-spel man kan komma.
En seriefinal i hockeyallsvenskan i Tingsryd är samtidigt, på många sätt, så långt ifrån SHL man kan komma.
Alla dagar i veckan, året om, livet ut, kommer jag att välja hockeykunnande, engagemang, smutsig ståplats och en jamare i kaffet framför företagsevent, kiss cams och handklappor.
Tingsryd må vara där rent sportsligt, även om det steget också är enormt, se bara på Väsb… förlåt, Karlskrona, nykomlingen som ligger ohyggligt sist i SHL.
Ser lite mjölkiga ut emellanåt
Men det absolut största steget handlar om allt runt omkring.
Organisation, publikkapacitet, antal sittplatser, loger, löner – EKONOMI.
Tingsryd kommer att behöva låna ihop till gröna siffror (för gamla synder, föreningen går runt idag) och även om det nu ser ut att lösa sig med sponsorer och borgenärer så är SHL-tesen bara löjlig.
Bara för att du har en snabb hund, en rivig katt och en papegoja som kan säga ”Matte Alba har ingen näsa” betyder inte det att du kan öppna ett zoo och få det att snurra.
AIK då?
Nja, kanske.
Jag tycker de ser lite mjölkiga ut emellanåt.
Offensivt ser det riktigt bra ut, men defensivt svajar det betänkligt ibland, även om 1-1 mot serieledarna vittnar om annat.
Roger Melin har en förmåga att få ut väldigt mycket av sitt material, men jag undrar om han inte behöver åtminstone en eller två rejäla (och kanske defensiva) förstärkningar inför den hockeyallsvenska finalen i vår.
Mot Västerås?
Eller Tingsryd.