”Det skulle vara stort för sporten”

Svenske världsstjärnan om ”århundradets viktigaste match”

LINDESBERG. Han heter Marcus Nilsson och han är vår kanske mest okände världsstjärna.

Nu ska han leda sitt landslag in i århundradets viktigaste matcher för svensk volleyboll – där det i potten ligger en EM-plats och ett slut på den över tjugo år långa mästerskapstorkan.

– Att lyckas hade varit kronan på verket i min karriär, säger Nilsson.

Mästare och cupvinnare i Frankrike, Grekland och Qatar, två gånger utsedd till Champions Leagues mest värdefulle spelare och för två säsonger sedan Europamästare för klubblag.

Det är ett hyfsat facit han har, Marcus N­ilsson. Ute i volleybollvärlden är den 32-årige hallänningen känd som en av de absolut bästa spelarna som finns just nu. Här hemma är han anonym.

– Jag är inte så välkänd, inte ens hemma i Halmstad blir jag igenkänd på gatorna. Det har kanske lite att göra med den svenska mentaliteten med att man inte går fram till någon på stan, men jag känner mig väldigt okänd. Det är skönt, säger Marcus Nilsson.

Du gillar det?

– Ja, jag tycker jag får tillräckligt när jag är ­utomlands. När jag kommer hem vill jag leva mitt liv utan att bli störd.

De senaste säsongerna har han lirat i den ­ryska ligan. Först i Lokomotiv Novosibirsk, nu senast i Kuzbass Kemerovo. Två lag från – ­Sibirien.

– En stor del till varför jag flyttade dit är för att det är världens bästa liga. Men det är väldigt annorlunda, det är det.

Vad är det värsta då?

– Kylan är ändå överkomlig, så framför allt är det resorna. De är så ofantligt långa. Från min håla (som har en halv miljon invånare, reds. anm.) går det ett flyg till Moskva om dagen och det lyfter klockan sex på morgonen, så varje bortamatch vaknar vi klockan fyra på morgonen. Och vi spelar onsdag och lördag nästan hela säsongen.

– Dessutom är vi laget längst österut. Så vi har fem timmar till Moskva och sedan mellanlandning där och fortsätta vart vi nu ska. Vid de längsta bortamatcherna är det en heldag för att resa.

Men det är värt det?

– För att få spela mot världens bästa spelare tycker jag det, absolut.

”Det trodde jag aldrig”

Något toppmotstånd har det däremot inte blivit på landslagsnivå för Marcus Nilsson. För svensk volleyboll är inte längre vad den var en gång i tiden.

EM-semifinalen i Globen 1989, där Sverige spräckte Sovjets totaldominans, är ett stycke idrottshistoria. Men de två decennier som passerat efter det har landslaget spenderat på sportens bakgård. Senast Sverige fanns med i ett mästerskap var i VM 1994. Då var Marcus Nilsson tolv år gammal.

– Det har varit en mellanperiod. I början var man ganska bitter, men det har varit verkligheten under hela min karriär i princip och det är ju det jag är van vid. Det är inget måste för mig att spela i landslaget, vill jag inte det så gör jag det. Och jag tycker det är kul. De nya killarna som har kommit in i laget är verkligen bra killar med proffsig inställning. Men att vi skulle vara så här nära EM, det trodde jag aldrig.

EM i Italien och Bulgarien till hösten ja.

Det är av den anledningen förbundskapten Johan Isacsson samlat en 16-mannatrupp i Lindesberg för en trippellandskamp mot Norge i dagarna. Det är därför han har ­bokat in tre matcher till, mot Vitryssland, snart. För att den långa, dystra svenska volleybollperioden snart kan vara över.

”Blir en positiv spiral”

I det nya, unga talangfulla landslaget har Sverige något att hoppas på. Anförda av hela EM-kvalets poängkung – Marcus Nilsson – har man tagit sig fram till ett helt avgörande dubbelmöte med Estland. Första matchen spelas  i Tallinn den 24 maj, returen i Halmstad en vecka senare.

Vad det ­betyder?

Tja, förbundet marknadsför dem som ”århundradets viktigaste matcher”. Och Marcus Nilsson som något som skulle göra hans karriär än mer fullständig.

– Att lyckas med landslaget hade varit kronan på verket i den. Det skulle vara jättestort för svensk volleyboll om vi tog oss vidare till EM. Det skulle garanterat bli medieuppmärksamhet, vilket skulle öka populariteten bland ungdomarna och så vidare. Det skulle bli en positiv spiral.

”Ska ge allt”

Hur stora är chanserna att slå Estland?

– Statistiskt skulle jag säga att det är fördel dem, att de är favoriter. Vi är inte uträknade, men det är inte så att vi kan ställa in skorna och gå till EM, så är det inte. Vi kan inte ge mer än allt vi har, så får vi se hur långt det räcker.

Men tar du Sverige till ett mästerskap för första gången på över tjugo år får du nog räkna med att de känner igen dig hemma i Halmstad framöver.

– Ja, det är ju nackdelen med att ta sig till EM då, haha. Jag kanske får fejka en skada i de sista matcherna... Nej, det får jag ta i så fall.