Kappelin: Milan är ett hjul utan nav med Zlatan borta
Nerver, Gud och den kosmiska pessimismen verkar avgöra vem som vinner Serie A i år. Milan, Inter, Napoli och Udinese har alla chansen.
Landslagsuppehåll i Serie A. Vinden susar i gräset på tomma träningsanläggningarna från Palermo till Udine. Inter har skickat iväg sjutton spelare till sina respektive hemländer, Milan tretton. Bara fem italienare från ligans fyra bästa klubbar har åkt till Coverciano för att träna inför EM-kvalet med Slovenien i Ljubljana på fredag.
Vad betyder uppehållet? Är det bra eller dåligt med en paus i ligan när bara åtta matcher återstår och fighten hårdnar?
I helgen flyttade Inter fram sina positioner och ligger nu bara två poäng bakom Milan. Milan som är som ett hjul utan nav, nu när Zlatan är avstängd. Galliani uppmanar spelarna att ta det lugnt. Att inte låta sig påverkas av den ”kosmiska pessimismen”.
Det är vad jag kallar ett uttryck att lägga på minnet! Är det alltså det det handlar om, jordbävningen i Japan med påföljande risk för kärnkraftskatastrof och så kriget i Libyen som kronan på verket.
Ett nervkrig
Zlatans frånvaro i derbyt innebär verkligen en viss smittorisk i Milan och bland supportrarna. Milan–Inter den 2 april kan bara förberedas som ett nervkrig.
Det är verkligen rätt otroligt vilken kosmisk optimism som har svept in över Inter sedan Leonardo tog över rodret. Då låg klubben sexton poäng efter sin ärkerival, nu är det alltså bara två kvar. Om Milan vinner, är ”lo scudetto” så gott som i hamn. Om Inter utgår med segern kan allt hända.
Just nu ser Inter ut som det starkare laget, fysiskt och psykiskt. Det är kul att se Giampaolo Pazzini visa framfötterna bland alla utländska stjärnor. En riktigt bra och karismatisk italiensk spelare är egentligen det enda som Inter har saknat.
Framgångarna i Champions League ökar självförtroendet, även om de samtidigt kräver tid och energi. Både Inter och Milan är för övrigt kvar i slutstriden i Coppa Italia, där semifinalen går av stapeln den 20 april med Roma–Inter och Milan–Palermo. Retur den 11 maj.
Den tiden och den sorgen. Den drabbar inte Napoli, som har kommit igen efter sin svacka. Bara tre poäng skiljer napolitanerna från Milan.
Tackar Gud och frugan
Det är här de högre makterna kommer in i bilden. Edinson Cavani gör ingenting annat än tackar Gud och sin fru för sina mål. Det spelar ingen större roll vem som står för underverken, huvudsaken är att det funkar.
Den nuvarande upplagan av Napoli är slutprodukten av ett föredömligt arbete på alla plan i klubben. För första gången på evigheter spelar laget på samma villkor som ligans kolosser, med samma betryggande organisation och seriösa ledning.
För Napoli och inte minst för tränaren Walter Mazzarri gäller det bara att fortsätta be till Gud eller Cavanis fru och hålla huvudet kallt. Mazzarri undviker alla frågor om ”lo scudetto” som pesten. Han är så skrockfull att han inte ens vet var han ska titta när någon tar upp ämnet.
”Snälla, fråga mig inte om det”, säger han och vrider sig som en mask.
Udinese imponerar
Betydligt coolare uppträder Udinese. Årets italienska spelare för mig är den underbara, glada, trygga och konkreta hjälten Antonio Di Natale. Tillsammans med Alexis Sanchez har han gjort 37 mål den här säsongen.
Udinese är också det enda av de fyra topplagen som inte har förlorat en enda match under 2011, som har ett lika starkt försvar som anfall och som inte har några skadade nyckelspelare. Sex poäng till Milan, som möter just Udinese i ligans sista strid den 22 maj.
Underbara matcher framför oss.