Wennerholm: En droppe i havet för de bästa
Sebastian Coe blir första storpamp att dela ut prispengar i OS.
I Paris kommer varje OS-guldvinnare i friidrott att få 50 000 dollar - drygt en halv miljon svenska kronor.
Men det är bara småpengar i sammanhanget.
Och en droppe i havet för de allra bästa.
Det mest uppseendeväckande med internationella friidrottsförbundets (WA:s) beslut att dela ut prispengar i OS, är att de bryter mot en uråldrig princip.
Att som enskilt förbund inte belöna de aktiva.
Att låta något vara heligt.
Jag kan tycka att det varit en charmig detalj som fått OS att stå ut jämfört med all annan miljardrullning i idrotten.
En symboliskt eko av historiens strikta amatörregler.
Men samtidigt går det inte att leva i det förgångna.
Eller på en lögn.
Gör ingen skillnad
För sanningen är Internationella Olympiska Kommittén drog in 4,1 miljarder dollar under senaste OS-året 2021, varav 3,1 miljarder bara för tv-rättigheterna.
Det är omkring 45 miljarder kronor svenska kronor.
Nu går det mesta av de pengarna tillbaka till de olika specialförbunden och för att hålla verksamhet och återväxt igång.
Men jag vågar inte ens tänka på vad som försvinner i byråkratisk administration längs vägen.
Och när det gäller friidrotten är 50 000 dollar i prispengar inget som gör någon skillnad för de allra största namnen.
Det är en smärre förmögenhet för en kvinnlig släggkastare, men för en stjärna som Mondo Duplantis är det bara en liten del av vad ett OS-guld redan var värt.
I alla hans kontrakt är det den medaljen som utlöser de största bonusarna och bygger på redan generösa grundsummor i kontrakten.
En kvalificerad gissning är att han drar in omkring två miljoner kronor bara den vägen.
Men Sebastian Coe har blivit lite besatt av att höja statusen och intresset kring friidrotten och den närmsta vägen stavas pengar.
Han ser det som ett sätt att öka intresset och i det här fallet får man väl säga att han lyckats.
Trots att det inte handlar om några stora pengar, var det ändå en liten bomb han släppte i idrottsvärlden och som väckt enorm uppmärksamhet.
Han drar in det tiodubbla
Men även om friidrotten är den största olympiska idrotten, så är de en lilleputt i det stora sammanhanget.
Det är bara att jämföra den halvmiljon den nu delar ut, med exempelvis en sådan som norrmannen Erling Haaland i Manchester City.
Han drar in det tiodubbla - fem miljoner svenska kronor - i veckan.
Och det är inte heller något nytt att det redan delas ut prispengar för OS-guld och betydligt större summor än de Sebastian Coe nu lassar in.
Enskilda nationer har länge delat ut generösa bonusar för OS-guld och oavsett sport.
Hade Mondo Duplantis exempelvis tävlat för Singapore, hade ett OS-guld varit värt nästan åtta miljoner svenska kronor.
Betalar inte ut en krona
Den nation som betalar ut mest i guldbonus.
Men flera asiatiska länder, som Indonesien och Filippinerna, betalar ut mångmiljonbelopp till sina guldvinnare.
Och ett europeiskt land som Italien belönar sina guldhjältar med 180 000 euro - drygt två miljoner kronor.
Eller ta en enskild vinnare som spjutkastaren Neeraj Chopra.
När han blev Indiens första OS-guldmedaljör i friidrott, exploderade hela landet.
Han fick han motsvarande tretton miljoner i olika bonusar, en lyxbil och gratis flygresor resten av livet.
För att nämna bara det första guldregn som fortsätter att fylla på både bankkontot och populariteten.
Svenska SOK betalar däremot inte en krona.
Där får guldvinnarna ett gosedjur och en svettig björnkram av presschefen Lars Markusson.
Det enda negativa jag ser med den nya guldbonusen, är att hela potten hamnar i fickorna på de absolut bästa.
Det är samma sak när det europeiska förbundet nu inför prispengar i EM för första gången.
Där räcker det inte ens att vinna. De delar ut en dryg halv miljon till den som är bäst i sin grengrupp, där Mondo Duplantis och Daniel Ståhl är de enda svenskar med chans att ta hem prispengarna.
Men alla de precis bakom, och som mest behöver pengarna, blir helt utan.
Jag vet hur svårt de har att få ekonomin att gå ihop och kunna leva på sin friidrott och då talar jag om de flesta just utanför prispallen.
Inkomsterna faller brådjupt efter de allra bästa.
Där finns det stora jobbet att göra.