”Det kan inte bli bättre än så här”

Mats Wennerholm

RIO MAIOR. I London 2012 var Michel Tornéus en centimeter från ett OS-brons.

Nu har han väntat i fyra år på nästa chans.

– Det har varit fyra långa år och jag har väntat länge på det här. Och jämfört med London är jag bättre på allt, säger han efter att ha landat på SOK:s precamp i Rio Maior i Portugal.

Det är sen eftermiddag i Rio Maior när Michel Tornéus kliver ut i solen och den 27-gradiga värmen. Det är här han ska tillbringa de sista dagarna medan klockan tickar ner mot Rio och planet lyfter mot OS på lördag.

Michel Tornéus skruvar inte upp några förväntningar. Men klockan har han redan vridit fram mot en OS-final.

– Ja, jag började redan förra veckan för att anpassa mig till Rio-tid och ett kval som avgörs klockan 21 på kvällen. Det är ju 02 på natten i Sverige. Men jag har ändå aldrig varit någon morgonmänniska och nu har jag ingen dotter som sparkar upp mig ur sängen klockan sju på morgonen. Jag sover till elva ungefär och lägger mig sent, säger han.

”Tar på krafterna”

Det handlar om detaljer i det här läget. Små, små detaljer och att tänka på allt.

Michel Tornéus är 30 år och åker till Rio med ett färskt EM-silver och ett ännu färskare svenskt rekord på 8.44 i ryggen.

Det är ungefär så han känner sig också.

Stark, förberedd och bättre än någonsin.

Ja, han har känt sig så stark att han nästan blivit rädd för att hoppa.

– Ja, när man är i så jävla bra form och gör resultat på träningarna som du inte varit i närheten av innan, så tar det på krafterna. Det kanske tar någon dag extra att återhämta sig efteråt.

Han gjorde bara två hopp i senaste tävlingen i Londons Diamond League den 23 juli och bröt tävlingen.

Sedan ställde han in den sista planerade tävlingen inför OS i Karlstad den 27 juli.

Han kände att de besked han redan fått räckte.

Kan hålla på fyra år till

– Alla förberedelser är redan gjorda. Det var ingen mening att riskera något, säger han.

– Det kan inte bli bättre än så här. Det kommer att bli tufft, men jag åker till Rio för att göra mitt absolut bästa. Har jag rätt dag kan det bli medalj. Känner jag att jag lyckats krama ur de där sista dropparna ur disktrasan, vet jag att jag kommer vara med där i toppen.

Pallen är det självklara målet, även om Michel Tornéus aldrig varit en människa som lovat medaljer.

Och just nu är det bara OS som gäller. Ingenting annat finns på radarn.

– Men jag kommer inte att lägga av efter OS. Jag kan mycket väl hålla på i fyra år till. Jag känner att jag fortfarande har bitar jag kan utveckla.

Om det blir med en medalj runt halsen återstår att se.

Men hoppet är större än någonsin.