Tranströmer i centrum på Nobelfesten

Stockholm. Fysikpristagarnas beskrivning av universum och Tomas Tranströmers.

Säkert fanns båda kvar i medvetandet hos gästerna när Nobelfestligheterna kommit fram till lördagskvällens glittrande bankett.

Bara drygt en timme efter att prisutdelningen avslutats i Konserthuset bänkade sig de närmare 1 300 gästerna i Blå hallen, och på slaget sju tågade kung Carl Gustaf med drottning Silvia och pristagarna nedför den långa trappan. Det frasade lätt i galaklänningar och gnistrade i ädelstenar när sällskapet intog sina platser vid honnörsbordet.

Festens huvudperson slapp den lite riskfyllda processionen utför trappan. Trots sin placering längst ute på ena bordsänden var det förstås den svenske litteraturpristagaren Tomas Tranströmer som stod i centrum den här gången. Av hälsoskäl anslöt han tillsammans med sin hustru Monica först vid huvudbordet.

Det var också den folkkäre poetens hustru som så småningom höll ett kort tacktal i sin mans ställe. Där citerade hon den folkkäre poeten: "Trött på alla som kommer med ord, ord, men inget språk / for jag till den snötäckta ön. / Det vilda har inga ord. / De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll! / Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön. / Språk men inga ord."

Under processionen riktades förstås också tusentals nyfikna blickar mot kronprinsessan Victoria och hennes mage. Som bordskavaljer hade kronprinsessan fysikpristagaren Brian Schmidt.

För andra året i rad saknades prinsessan Madeleine på Nobelfesten. Hon deltog i stället i festligheter i New York med anledning av 100-årsjubileet av Marie Curies andra Nobelpris.

Kvällens välljudande och stämningsfulla underhållning svarade Romeo & Juliakören för.

Blommor till alla dekorationer var som alltid hämtade i San Remo, den stad på den italienska rivieran där Alfred Nobel levde i flera år och där han också avled den 10 december 1896.

Lika färggranna som blommorna var festens damer. Medan herrarna uniformeras svart-vitt i frack på Nobelfesten lyste det desto vackrare om deras kvinnliga sällskap.

Och om maten.

På menyn, hemlig in i det sista, stod förrätten hummer och huvudrätten pärlhöna. Till efterrätt serverades mandarin- och vit chokladmousse på kanelbotten med färska hallon.

I över tre timmar lät sig gästerna väl smaka av mat och vin medan de konverserade sina bordsgrannar. Nog hade det varit spännande att genom sorlet kunna tjuvlyssna till vad en Nobelpristagare pratar med sin bordsdam om.

När taffeln brutits och gästerna äntligen fick sträcka på benen igen väntade dans en trappa upp i Gyllene salen.

TT