”Min pappa var militant utegeneral”

Malin Wollin

Malin Wollin är livrädd för vad datorn ska göra med hennes barn

Fyra och femåringar som surfar. Uh oh. Mina barn kan inte ens musen. Eller jag tror inte att de kan musen, jag har ingen aning för vi sitter aldrig framför datorn.

Trots, eller kanske just tack vare, att jag sitter framför en dator hela dagarna så är jag livrädd för vad datorn ska göra med mina barn.

Jag har datorskräck.

När jag var liten byggde vi kojor i skogen tills mamma släpade in oss till middagsbordet.

Pappa var militant utegeneral och titta på TV fick man göra om det var Bolibompa eller om det regnade eld utanför fönstret.

Sette nej häer enne u fejse? (Sitter ni här inne och fiser) gapade han om vi blev avslöjade med att inte ha gått ut när det var vackert väder.

När jag var elva köpte vi ett TV-spel från sjuttiotalet som var brunt med guld på.

Vi spelade tills vi fick valkar på tummarna. Om vi hörde pappa i dörren stängde vi av i panik och låtsades vara på väg ut.

Söta nån vad roligt vi hade med det där spelet.

Men lärde vi oss något? Tja, att om man trycker fort som satan på B-knappen så kan man hoppa riktigt högt över ribban på Track and field. Inte direkt kunskap för livet.

Jag tänker att den datorkunskap barnen behöver kommer de få i skolan. De behöver inte cd-romma och PS3-a och vad det heter.

De behöver bygga kojor under soffbordet, göra akvarium av mina skolådor eller rita huvudfotingar med långa ögonfransar.