”Jag är inte pappa till min son”

Sara Milstead

När Mikael skulle ge blod till sitt barn fick han en chock – dna:t matchade inte.

Att förlora sin familj på ett ögonblick — en overklig tanke för de flesta.

Varje år upptäcks dock 500 fall i Sverige där barn har uppfostrats av ”fel” fäder.

De flesta avslöjas med dna-test. Andra uppdagas på brutalare sätt.

Fel blodgrupp?

Mikael förstod ingenting.

Varför fick han inte donera blod till sin njursjuke son, som stod inför en svår operation?

Mikael har fortfarande svårt att tala om vad som egentligen hände den där dagen för tre år sedan.

– Det kändes som om ridån drogs ner då jag fick reda på att jag inte kunde vara far till min son. Tankarna for iväg och jag blev paralyserad, säger han.

Sonen blev sjuk

På våren 1997 mötte Mikael den kvinna som skulle komma att bli hans livs kärlek. De hade mycket gemensamt och trivdes bra ihop.

– Vi hade ett underbart förhållande och jag kände mig fantastiskt lycklig över de stunder vi fick ägna åt bara varandra, säger han.

Mikael och hans flickvän flyttade ihop och en kort tid därefter kom beskedet att de skulle ha sitt första barn, en pojke.

– Några år senare, när vår son var fyra år, blev han sjuk. Han hade problem med njurarna och behövde genomgå en problematisk operation. Det skulle med största sannolikhet leda till en stor blodförlust.

– Jag som alltid hade lämnat blod tänkte att det kunde vara trevligt om det var mitt blod som han kunde få hjälp av. På sjukhuset tog man provet och kontrollerade om det skulle fungera.

– Läkarna berättade att jag inte kunde ge blod, men inte varför.

Mikael gick hem förkrossad. Han förstod ingenting. Han hade ju skrivit på papperet om faderskap, vad var det som inte stämde?

Sambon otrogen

– Jag tog upp det med min sambo lite lugnt och försiktigt och hon brast ut i gråt?… Varför? tänkte jag. Det var ju jag som skulle gråta här!

Hon berättade en lång historia om en man som hon hade träffat innan hon och Mikael möttes. Hon hade haft en älskare vid sidan av i alla dessa år, de hade träffats en eller ett par gånger per vecka.

I dag är Mikael och hans sambo separerade, men han träffar fortfarande pojken som han i flera år uppfostrat som sin egen.

2?000 testar sig

– Vi har kontakt i dag, han ser mig som sin pappa och jag ser honom som min son, men jag har ju inte något legalt ansvar vad gäller underhåll. Fast naturligtvis ser jag till att han har det bra. Vi spenderar alltid en tid på semestern tillsammans. Den relationen fungerar någorlunda bra.

I Sverige görs årligen cirka 2?000 faderskapstester. I ungefär en fjärdedel av fallen har barnet ”fel” förälder. Numera går det att göra testet privat, utan båda föräldrarnas medgivande.

– Men då är det inte juridiskt bindande, säger Anne Kihlgren, vid företaget Dynamic Code.

– När det gäller små barn är det oftast papporna som vill veta.

För Mikaels del läker såren långsamt. Han har svårt att känna tillit i relationer.

– Den familj jag trodde jag hade försvann, eller den var aldrig min egentligen. Den tillhörde någon annan, säger han.

Fotnot: Mikael är ett fingerat namn

Sarah: Min sambo fuskade vid testet

”När min dotter föddes tvingade hennes pappa fram ett faderskapsprov. Flickan var ”pappa upp i dagen”, men icke sa Nicke – han begärde det ändå! Vi hade nämligen separerat när jag var i tredje graviditetsmånaden.

Kommunen hade tagit upp ärendet och ringde mig för att ge provsvar angående faderskapet. Nya prover togs i början av maj. I slutet av maj ringde kommundamen igen och hade nu det fastställda provets svar. Jag behövde som sagt inte något svar, jag visste ju att han var biologisk pappa till min underbara lilla nyfödda flicka. Men jag fick frågor som: ”Har du varit för full någon gång då du blev gravid på sommaren 2003? Kan det finnas en chans att du varit med en annan man?” Testet visade nämligen att han inte var far! Jag trodde inte det var möjligt! Jag tänkte att blodet måste ha blivit manipulerat – det fanns ingen annan förklaring. Men vad skulle jag göra nu? Vi hade ju svar från rättsgenetiska från Universitetssjukhuset i Linköping.

Jag kontaktade Sophiahemmet där vi tagit proverna och förklarade läget. Jag åkte dit dagen efter och visade upp bilder på mitt ex för sjuksyrran plus några andra foton på hans kompisar. Hon tittade på bilderna och ganska fort kunde hon peka ut den man som testat sig. Det var inte alls min före detta kille, utan hans kompis! Han hade skickat någon annan att göra blodtestet. Den 6 september 2004 fastställdes faderskapet slutgiltigt. Min exsambo var pappa och de två första proven måste ha kommit från en annan person.

Vad hade hänt om jag inte reagerat? ”