Sigrid: Akupunktur fick mig att slappna av

helskärm

Sigrid Öjefelt, 40, med dottern Vanja, 2,5 år ska i dagarna ha sitt andra barn. Hon är rädd inför förlossningen, men inte lika starkt som inför den första.

– Det är tack vare att jag då fick all hjälp jag ville ha och behövde. Jag blev trygg, säger hon.

Sigrid började längta efter barn – trots att hon hade förlossningsskräck.

– Jag får inget bra liv om jag inte vågar föda barn. Så kändes det. Men när jag blev gravid med Vanja och kom till inskrivningen på mödravården så undrade jag vad jag gett mig in i.

Sigrid har alltid varit rädd för sprutor och sjukhus.

– Att föda är något så stort och som man inte vet något om, så det är naturligt att vara lite rädd. Men jag var mest skräckslagen hela graviditen. Jag hade svårt att sova. Det var hemska nätter.

– Jag såg bilder framför mig hur jag skulle spricka jättemycket och mer och mer för varje krystvärk. Jag var inte så orolig för själva smärtan utan för att hela kroppen skulle bli förstörd och inte bli normal igen, berättar hon.

Auroragruppen gav svar

Sigrid talade tidigt om på mödravården att hon var förlossningsrädd. Hos Auroragruppen för förlossningsrädda på Kalmar lasarett fick hon så ofta hon ville vädra alla funderingar kring allt otäckt hon trodde skulle hända.

– Jag fick svar på vad som var sant och vad som bara fanns i min fantasi. Det var otroligt viktigt.

Hon fick även behandling med akupunktur.

– Det fick mig att slappna av och bli lugnare. Akupunkturen blev som ett vattenhål som fick oron att släppa.

Sigrid fick ett planerat kejsarsnitt beviljat sista veckan av graviditeten.

– Det var tryggt att få den möjligheten. Men jag ville ändå föda normalt, kände jag. Jag hade sett på förlossningsfilm vilken upplevelse det var att föda av egen kraft. Det kan vara en myt. Men jag förväntade mig det och ville inte avstå från det.

”Kändes tryggt”

Sigrids barnmorska på mödravården kunde även vara med under förlossningen.

– Det var tryggt. Hon visste vem jag var och vad jag ville. Jag hade dessutom fått förtroende för den övriga personalen.

Sigrid fick tidigt ryggbedövning (epidural) och kände inte av värkarna så mycket.

– När min dotter var född hade jag svårt att fatta att jag klarat det.

Hon är åter rädd att föda, men inte lika mycket som första gången.

– Det kan vara som att bestiga Mount Everest, otäckt och smärtsamt så länge det pågår, men en stor upplevelse när det är över.

Läs mer:

Fler länkar:

Ann-Cathrine Björnör Carlsson (ann-cathrine.bjornor@aftonbladet.se)