”Andras skrikiga barn lugnar min själ”

Malin Wollin

Malin Wollin drömmer om zoner fria från helt andra saker

Bra svenskarna. Barn är inte barn. Barn är små människor. Barn måste få finnas överallt.

Jag blir så glad när jag hör att folk inte har problem med barn på tåg, caféer och restauranger.

Om något så är det väl helt underbart befriande med barn som skriker på tåget.

Det betyder nämligen att det inte är mina barn som skriker. Inte mitt ansvar.

Bara luta sig tillbaka och njuta av att fler än jag har skrikapor.

Det finns faktiskt få saker som lugnar min själ så som andras skrikiga barn. Himmelriket för det dåliga samvetet. Andra barns skrik är trösterikt och stärkande.

Om det skulle införas zoner i samhället så skulle det vara följande;

Svett, tre liter parfym och cigarettröks-fri zon, GAPA I MOBILTELEFONEN SÅ ATT DET HÖRS TILL ALBANIEN-FRI zon samt låga jeans och fiskelinastring längs hela rövstrecket-fri zon.

När jag satt på flyget hem från ett jobb på Mallorca blev jag sparkad av en ettåring i mammas knä på platsen bakom.

Sabla slappmorsa, tänkte jag och muttrade introvert (men sa självklart ingenting) tills en dansk gick in på toaletten och rökte.

Då uppfann jag en ny drömzon; den danskfria.