”Curlingmammorna curlar även mig...”

Malin Wollin

Malin Wollin vill inte vara kvinnan som vet var alla vantarna är

helskärm

Joachim och jag har inte bråkat en enda gång om Gunilla Bergenstens bok.

Vi har nämligen inte läst den.

För egen del har det bara inte blivit av och när det gäller Joachim så skulle det vara lättare att få honom att se ett maraton av Förlossningskliniken.

Jag vill inte läsa Gunillas bok. Jag vill inte veta om jag är familjens projektledare (men det är jag ju), jag vill inte få reda på att jag är ett exempel från en bok, jag vill inte höra att jag är som alla andra, jag vill inte vara ett vandrande kvinnoofferexempel.

Jag är mediekvinna med många barn, borta jämt-kille och mycket jobb och borde därför verkligen läsa boken och ifrågasätta rådande kedjehusstrukturer, men jag vägrar.

Jag vill inte vara kvinnan som vet var alla vantarna är, som namnar vantarna och därför aldrig har problem i torkskåpet när det visar sig att alla barn födda 2002 har gröna täckvantar från HM.

Tur då att alla andra barn födda 2002 har mammor som namnat vantarna så att jag bara behöver hitta de skitigaste med inget namn i.

Andra curlingmammor curlar alltså mig. För så är det; det är mer troligt att en kvinna påminner mig om något jag glömt i min egen familj än att Joachim gör det. Det kan vara en mamma till ett annat barn, en kompis med barn, en fröken med barn eller min egen mamma.

Jag vill så gärna vara kvinnan som är både och, ett kalejdoskop av motsägelser, en sexig dubbelnatur. Jag vill vara kvinnan med koll, men jag vill också att Joachim ska veta lika mycket. 

Jag tror att jag verkar för jämställdhet för att jag glömmer dagispapper överallt, missar födelsedagskalas och inte tar med rena ombyten till dagis. Men det gör mig ju bara till en sämre mamma, det gör inte Joachim till en modern pappa, sabla skit.

Men jag tänker att det är ett steg i det lilla.

För när jag glömmer, missar och bommar tider, möten och utvecklingssamtal är det Joachim som skäms. Joachim tycker att det blir otroligt pinsamt med påminnelser och bakläxor. Så det ligger i hans intresse att ta över rodret och styra det här skeppet fullt av barn, Coop och slut på spolarvätska.

Så; jag behöver inte säga upp mig från jobbet som familjens projektledare. För jag har aldrig skött det jobbet. Jag skulle fått sparken utan avgångsvederlag.