”Kramar ger otrolig tröst”
Publicerad 2011-04-21
Eriksson, Hansson och Svensson uppmanar män att börja hålla om varandra
En manlig kramklubb. Mysigt eller mesigt?
– Man blir lugn och harmonisk, som efter en dag på spa, säger Bob Hansson.
Han är en av författarna till en ny roman om manlighet.
I filmen ”Fight club” med Brad Pitt träffas män för att slåss i hemlighet. Författarna till ”Dingo Dingo” hade filmen i bakhuvudet när de kom på sin roman.
– Vi såg en bild framför oss där män kramades i stället för att slåss, säger Leif Eriksson, som skrivit boken ihop med Bob Hansson och Martin Svensson.
När vi ses är de klädda i smoking. De vill visa att de är stolta över att vara män, trots bokens tema: en uppgörelse med mansrollen och de krav som ställs på mannen. Som att dra in pengar till familjen, visa sig stark och alltid vilja ha sex. Att vara bestämd, men ändå lyhörd.
Massage gav idén
Idén med kramarna kom efter att de varit på massage under en resa ihop. De insåg att många män saknar kravlös beröring och bestämde sig för att prova att krama varandra. En kvart i taget blev det.
– Jag var skitnervös av att vara i armarna på Leif så länge. I början fnittrade jag och tyckte det var jättejobbigt. Reaktionen var väldigt intressant eftersom jag tycker att jag är så öppen, säger Martin.
– Men sedan hände något. Jag gav upp och slappnade av, och efteråt kände jag mig trygg och avslappnad. Det var en otrolig tröst i kramen.
De andra håller med – omfamningarna gav lugn, trygghet och tillit.
– Annars är beröring så sexualiserat, märkligt och tråkigt nog, säger Leif.
Avslöjar hemligheter
I ”Dingo Dingo” bjuder en man sina bekanta till en födelsedagsfest. Plötsligt beordrar han alla att kramas, två och två i femton minuter. Männen blir först upprörda och rädda. Men de börjar uppskatta att hålla om varandra, och fortsätter att ses i smyg.
Beröringen gör inte bara att de slappnar av. De öppnar sig också och börjar berätta sina mest skambelagda hemligheter. En är oskuld, en annan har stulit av sin tjejs pengar, en tredje blir slagen av sin fru.
– Jag har själv fått feta smällar av tjejer jag varit ihop med, avslöjar Martin. Det är verkligen förnedrande.
Ställ upp för varandra
Författarna tycker att män pratar alldeles för lite med varandra om livets väsentligheter. Bob känner till dem som tagit livet av sig utan att berätta för någon enda människa att de mått dåligt.
– Vi män måste börja finnas där för varandra. Alldeles för ofta sätter vi fruar, barn och jobb först, och så behöver vi tyvärr ett korplag och ett klockslag för att träffas.
När passar ni inte in i hur en man förväntas vara?
– Bara en sådan sak som att jag inte är händig och inte intresserad av bilar. Får jag motorstopp tappar jag ansiktet direkt, säger Leif.
– I relationer har jag alltid känt att det inte finns utrymme för mig att bryta ihop, då skulle det bli problem. Det är som om kvinnor har ensamrätt på det, säger Martin.
Gråt uppskattas inte
Bob Hansson har tidigare skrivit om att han gråtit inför flickvänner.
– Men att blotta svaghet är tabu. När man börjar gråta är det inget tjejer uppskattar precis, vad de än sagt innan.
Om män som läser boken hör av sig och vill kramas, vad gör ni då?
– Det vore underbart! Vi hoppas att det manliga kramandet bara har börjat.
När intervjun är över sträcker jag fram handen för att säga hej då. Martin är snabb:
– Nehejdu! säger han och så blir det i stället – en kram förstås.
Fotnot: ”Dingo Dingo” är namnet på en fejkad maskin som initiativtagaren till kramandet i boken använder för att få männens uppmärksamhet.