”Om vi separerar får Joachim min mamma”

Malin Wollin

Malin Wollin om kompisuppdelningen vid skilsmässor

Vem som får vilka kompisar tänker jag aldrig på.

Jag är rosaskimrande övertygad om att Joachim och jag ska leva tillsammans tills vi dör.

Och vi har inga vänner som har delat på sig heller. Vi lever i den där uppstartande fasen då man får bebisar, köper hus man inte har råd med och på sin höjd tjafsar om intorkad disk.

Tids nog kanske separationerna trillar in och vad gör vi då?

Om någon har varit otrogen så är det brukligt att den otrogne parten sitter i karantän i ungefär ett år. Under det året får den svikna delen av förhållandet slicka sina sår hemma hos vänner medan otäckningen sitter ensam och skäms.

Efter ett år säger plötsligt någon; ”Amen nu har det gått ett år, nu har det skämts färdigt” Och så blir elakingen medbjuden. Finns det en ny partner kan processen förlängas med upp till sex månader.

Men allvarligt talat; vänner kommer och vänner går. Vänner kan man hitta nya. För mig är det ganska enkelt; om jag och Joachim flyttar isär och vännerna väljer honom, varför skulle jag då vilja ha dem?

Om de väljer bort mig kan jag vara utan dem.

De kan sitta hemma i Joachims lägenhet som han har inrett utan min goda smak och prata skit om mig, hur vulgär jag är och hur jag alltid somnar i soffan innan gästerna har gått hem.

Sitt där och ha tråkigt utan mig.

Men min mamma däremot. Om Joachim och jag gör slut kommer jag omedelbart få skulden, om så Joachim har haft klippkort på bordell och spelat bort barnen på nätpoker så kommer det vara mitt fel.

Mamma lööööv Joachim.

Mamma kommer ta Joachims parti och jag blir mammalös.

Om vi separerar får jag de opraktiska sofforna klädda i ylletyg och Joachim får min mamma.

Aj.