”Min flickvän frågar jämt om jag är sur”

Veckans dilemma: Hur ska jag få henne att förstå att jag inte är sur?

Flickvännen är ständigt på sin vakt. Allt Jesper säger tolkar hon negativt.

- De har olika känslomässiga modeller och behöver träna sin flexibilitet för att undvika missförstånd, säger Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.

helskärm

”Är du sur, eller? Säkert? Helt säkert? Nähä, men det verkar så.”

- Det Jesper beskriver är en vanlig kommunikationsmiss i många relationer, säger Eva Rusz.

Hon förklarar att om man hanterar känslor och tolkar tonfall på olika sätt, blir det lätt en konflikt.

- Flickvännen känner inte igen Jespers känslomässiga modell. Hans sätt att uttrycka sig i vissa lägen stämmer inte överens med vad som faller sig naturligt för henne.

Eva Rusz tror att flickvännen är mer känslig för tonfall och mer benägen att tolka in underliggande betydelser i meningsutbyten. Vissa saker som Jesper säger och gör blir triggers för henne.

- Hon lever ut, medan han är mer återhållsam. Förmodligen är han bättre på att hantera sina känslor än vad flickvännen är, säger Eva Rusz.

”Nyckeln till förståelse är flexibilitet”

För att undvika att flickvännen går igång på varje missförstånd, behöver Jesper förtydliga att hans sätt att uttrycka sig är en del av hans personlighet.

Eva Rusz påpekar att nyckeln till förståelse är flexibilitet.

- Flickvännen måste anstränga sig för att bättre förstå hans sätt att reagera och uttrycka sig på, och inte dra på så höga växlar.

Men Jesper behöver också ta större hänsyn till att hon är känslig på detta område, och bli tydligare i hur han uttrycker sig.

- Det handlar om att ta sig tid att lära känna varandra mer på djupet, och acceptera att man är olika, säger Eva Rusz.

Vad tycker du att Jesper ska göra? Ge råd bland kommentarerna nedan.

Veckans dilemma: Hur ska jag få henne att förstå att jag inte är sur?

Min flickvän tror att jag är på dåligt humör så fort jag inte visar mig överdrivet entusiastisk. Om jag pratar i normal ton, får jag ständigt höra: ”Är du sur, eller?”

Till sist är det väl inte så konstigt om jag blir på dåligt humör, även om jag inte var det från början?

I hennes familj pratar de annorlunda än där jag kommer ifrån. De liksom understryker allt på ett sätt som låter överdrivet i mina öron. I min familj är vi mer tystlåtna.

När vi firade jul hos hennes familj kändes det som att ingen trodde mig, när jag sa att jag blev glad för en julklapp. Jag lät väl inte tillräckligt översvallande.

Hur ska jag få henne att förstå att jag inte är sur bara för att jag har ett neutralt tonfall?

Jesper