”Det krävdes en ring för att orka fortsätta”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-08-25
Psykologen: Giftermål och barn kan ge nytändning när relationen svajar
Madeleine och Jonas hade en kris i förhållandet, men beslöt sig för att satsa.
Nu väntar först förlovning, sedan familj.
Men är ring och barn bot för en relation som haft svackor?
– Ja, jag tror att prinsessan gör rätt, säger Aftonbladets psykolog Eva Rusz.
Barn stärker inte ett förhållande, brukar det heta. Och statistiken pekar åt samma håll: De flesta skilsmässor äger rum när de yngsta i syskonskaran är mellan två och fyra år.
Men i vissa fall är det just gemensamma projekt, såsom barn och hus, som behövs för att kärleken ska blomma upp igen. Det menar psykologen Eva Rusz, aktuell med nya boken ”Relationskoden”. Hon har fördjupat sig i frågan vad som får par att hålla samman över tid.
– Har man ett projekt, stärker det den gemensamma målbilden. Om den bilden har saknats tidigare, kan detta lösa upp knutar. Så det behöver inte alls vara en dålig taktik, säger hon.
Framtidsplanerna förenar
Ett tydligt exempel är prinsessan Madeleines förlovning med Jonas Bergström. I väntan på kungens godkännande har förhållandet gått igenom flera upp- och nedgångar. Den senaste krisen kom förra året.
Allt fler av parets vänner gifte sig och skaffade barn. Madeleine och Jonas tvingades snällt invänta storasysters förlovning och giftermål, något som tärde på dem båda. Problemen avstyrdes först när Madeleine övertalade kungen att låta Jonas få bli sambo med henne i hovstallet. Och till slut fick prinsessan igenom sitt krav: förlovning. Det sista kan ha räddat hennes förhållande, menar Eva Rusz.
– Parforskning visar att man behöver gemensamma projekt att satsa på. I hennes fall har relationen stått och stampat på samma ställe i flera år. Det krävdes en ring på fingret för att de skulle orka fortsätta. Att planera för var de ska bo, inreda, skaffa barn – det är sådant som förenar.
– Barn kanske inte stärker relationen, men de tillför ett långsiktigt perspektiv – och de flesta tänker sig förhållanden som långvariga. Det kan bli ett gemensamt projekt att sikta mot, som gör att man tar nya tag.
Men det är inte alltid det funkar, menar Eva Rusz.
– Om det verkligen har hängt på gärdsgården, och man har slagit så att stickor och strån yr, och det varit så under en längre tid, är det inte lika säkert att det är så lyckosamt.
”Låt inte barn läka relationen”
Sverker Wadstein är relationsrådgivare och träffar ofta par som har tappat gnistan. Många av hans klienter grubblar på om de har valt rätt partner. När kriserna avlöser varandra är det vanligt att söka sig till yttre ting för att avleda uppmärksamheten från det riktiga problemet.
– Det funkar i 10-15 år, sedan kommer de till mig – om man får generalisera.
Han tror inte på att skaffa hus, ring och barn för att läka sprickor.
– Jag tror att relationen behöver bygga på något djupare, en längtan efter att skapa en gemensam framtid.
Om inte den plattformen finns, tar kärleken ofta slut när projekten är färdiga, menar Wadstein.
– Projekten ska komma utifrån relationen. Det är jättebra att göra saker tillsammans. Men skaffar man barn för att läka sin egen relation, är det inte bra mot någon.
Ifrågasätta är viktigast
Hur vet man då om det är ”rätt”?
– Jag tror såhär: Om den andre får mig att blomma ut, om jag växer som människa i hans eller hennes sällskap, om jag känner mig bättre, större, gladare – då är det förmodligen rätt. Om jag inte växer, utan kanske krymper, ska man ifrågasätta relationen, säger Sverker Wadstein.
Hur ska man göra om man tvivlar?
– Fråga dig själv: Hur ser min drömrelation ut? Vad är viktigast för mig? Sätt dig ner med din partner och verkligen prata. Det är det bästa du kan göra.