”Jag höll på att dö när jag var gravid i sjunde månaden”

Knutorna i livmodern ledde till en blodpropp – men nu dansar Alexandra igen

Hon hade två kulor på magen när hon var gravid – bebisen var den ena, myomet var den andra. I sjunde månaden blev myomet plötsligt livshotande.

I dag är Alexandra Brydsten opererad, har två friska barn och är själv tillbaka i balettskorna på Operans scen.

helskärm

– Vi hade försökt att få barn ett tag utan att lyckas, så vi la tanken lite åt sidan. I stället friade Jon. Det var samma dag som jag fyllde 34. Två veckor senare fick vi veta att jag var gravid.

Alexandra Brydsten ler lyckligt åt minnet och åt hur stor magen hade hunnit bli när hon skulle klämma sig ner i en brudklänning sju månader senare.

Redan vid första besöket hos gynekologen fick hon veta att hon förutom fostret hade ett myom i magen.

40 procents chans

– Jag hade ingen aning om vad myom var. Jag blev jätterädd nu när jag äntligen hade lyckats bli med barn.

Till saken hör att Alexandra tio år tidigare hade opererat sig för endometrios – vävnad från livmodern sätter sig på fel ställe i kroppen – och bara hade haft 40 procents chans att bli gravid.

Myom är en muskelknuta i livmodern. Det är i sig helt ofarlig, men beroende på var det sitter kan det ge mer eller mindre svåra besvär. Alexandras myom satt på utsidan av livmodern. Hennes läkare kunde lugna henne: det skulle inte påverka bebisen.

Allt var normalt under större delen av graviditeten. Hon fortsatte att jobba som dansös på Operan i Stockholm och dansade med sin växande mage.

– Myomet var lite ömt och obekvämt, det var det enda. Och så såg det ju rätt underligt ut att ha två kulor på magen – bebisen var den ena, myomet var den andra. Mot slutet var det större än en golfboll.

Fick ont i ljumsken

Men det kunde ha gått riktigt illa.

Jon och Alexandra hade just kommit hem från bröllopsresan på Österlen och många timmars stillasittande i bilen, när hon plötsligt fick jätteont i ljumsken, precis vid myomet.

– När jag drog upp kjolen var mitt vänsterben helt lila och kändes läderartat. Vi åkte in till gynakuten mitt i natten. Läkaren trodde det var en propp men det fanns ingen som kunde röntga vid den tiden på dygnet så jag fick blodförtunnande medel. Det räddade förmodligen mitt liv.

Dagen därpå kunde man se att en propp hade rört sig från ljumsken, bakom myomet och upp mot hjärtat. Läkarna trodde att trycket från myomet i kombination med barnets tyngd och den långa bilresan, hade skapat proppen. Alexandra fick fortsätta ta blodförtunnande medicin resten av graviditeten.

Förlossningen blev besvärlig på sitt sätt, men det hade bara indirekt med myomet att göra. Tre veckor tidigare än beräknat gick vattnet och bebisen ville ut.

– Det blev ett maraton av intensiva värkar i nio timmar. Jag kunde inte få epidural eftersom jag hade blodförtunnande medicin. Kejsarsnitt var alltså heller inte att tänka på. Till slut plockade läkaren ut Noah med sugklocka. Allt gick bra.

När Noah var sex månader opererade Alexandra bort myomet. Jon och hon var överens om att de ville ha fler barn och då skulle inte myomet få ställa till mer problem. Det visade sig att hon hade två myom – ett som tidigare inte hade synts. På en kvart var de borta.

Efter en myomoperation rekommenderar läkare att det ska gå minst sex månader tills nästa graviditet.

Tillbaka på operan

– Vi tänkte oss inte för. Jag blev gravid efter bara tre månader. Men jag fick missfall i vecka fjorton. Det blev en stor sorg.

Nästa gång, ett och ett halvt år senare, gick det bättre. Lilla Zoe föddes i oktober 2007 – i dag ett busigt och rart charmtroll som precis har firat sin ettårsdag.

Efter många år, långa sjukskrivningsperioder och mammaledighet är Alexandra nu tillbaka på jobbet. Hon är mitt uppe i förberedelserna för en huvudroll på Kungliga Operans stora scen. I publiken sitter Jon, Noah och Zoe.