”Vi har gift oss tre gånger – med varandra”

Nu är Börje och Ann-­Christin säkra – kärleken håller livet ut

De gifte sig. De skilde sig. Och gifte sig igen. Och igen.

Ann-Christin och Börje har sagt ja till varandra tre gånger.

–?Vi har nog inte haft vårt sista bröllop än, säger Börje.

Börje Johansson, 60, sjunker ner i skinnsoffan medan Ann-Christin Widinghoff, 61, smyger iväg för att ”sätta på sig ansiktet”, som hon säger. På bordet står chokladbiskvier, wienerbröd och en kaffe-

termos uppdukat. En liten stund senare kommer Ann-Christin tillbaka, nymålad och med dem blonda lockarna på plats. Hon får ett uppskattade ögonkast av sin man.

De är gifta för tredje gången och tillsammans har de två barn, ett barnbarn och hunden Grabben, en sprallig parson russel.

–?Det måste ha varit meningen att det skulle bli vi till slut. Tänk att det snart är 34 år sedan vi träffades första gången, säger Ann-Christin och rättar till de gula rosorna som står i en vas på bordet.

Första träffen

Det var en kall trettondagsafton 1974 och Börje hade hört talas om den nya tjejen på jobbet, det viskades om att hon var en riktig snygging. Blygt frågade han om de kunde gå tillsammans på personalfesten. Och fick ja. Börje satte på sig det finaste han hade, en nyköpt skjorta med häftigt tryck.

–?Det var ju bara att vissla upp sig. Jag var ytterst stolt över min gula folkvagnsbubbla och puddingen i svart långklänning som satt bredvid. Hon var en riktig pangtjej, säger Börje och häller upp svart kaffe i de tunna rosenkopparna.

Ann-Christin var inte riktigt lika entusiastisk. När hon såg Börje i profil tänkte hon för sig själv, att den där mannen, uppsvidad till tänderna i blå clubblazer, kommer jag aldrig att falla för.

–?Dessutom hade han en helt hemsk skjorta med gröna cyklar på, minns Ann-Christin.

Men ödet ville annorlunda. Det klickade till den där råkalla trettondagsaftonen 1974. Ann-Christin charmades av Börjes blyga sätt och beskriver det som att de drogs till varandra, som magneter.

Brända stekar

Några dagar senare bjöd Börje hem sin nya kärlek på middag, trots att han knappt rört en spis i hela sitt liv. Han lagade t-benstek, och slängde steken rätt ner i pannan utan varken smör eller olja. Hela lägenheten rökfylldes, de såg ingenting och var tvungna att ringa brandkåren. Av middagen blev bara två svarta kolbitar. Men det gjorde inte så mycket. De var 26 år gamla och riktigt kära för första gången.

Sedan hände allt väldigt fort. De köpte ett hus som var ”dyrt som sjutton” och drömde om barn och storfamilj. Eftersom de inte kunde få egna barn skickade de in papper till barnavårdsnämnden för att få adoptera. En dag när Börje låg under bilen och svetsade friade Ann-Christin. Men något översvallade svar fick hon inte. I stället hördes ett mumlade från bilens underrede: ”visst kan vi gänga oss”.

–?Jag tror inte ens du reste dig upp, men du har ju alltid älskat att svetsa, säger Ann-Christin retsamt och klappar sin make på kinden.

Det blev deras första bröllop. De gifte sig borgerligt i rådhuset, utan krusiduller eller flotta kläder, en kylig decemberdag 1975. Nio månader senare kom dottern Frida från Sydamerika, ett hungrigt knyte på nästan ett år. Snart fick hon sällskap av Sofia, en liten syster från samma del av världen.

–?Vi blev småbarnsföräldrar i ett knäpp. Det var omskakande med vaknätter, barnuppfostran och heltidsjobb. Samtidigt skulle vi renovera huset, helt själva, säger Ann-Christin.

Börje spikade och snickrade på huset och någonstans mellan sågspån, putsdamm och skiftjobb försvann kärleken.

Skilsmässa

Börje ställer ner kaffekoppen med ett klirr. Han och Ann-Christin ser rakt på varandra. De minns båda hur hemskt det var och deras röster stockar sig när de ska berätta.

–?Att skiljas var enda utvägen. Vi var väldigt besvikna båda två, men det fungerade inte, säger Börje med tårar i ögonen.

De försökte träffa andra och de bröt kontakten under flera år, att ses var helt enkelt för jobbigt. Barnen fick bo hos Ann-Christin och flickorna tappade kontakten med sin pappa. Via gemensamma bekanta hörde hon att Börje skulle gifta om sig och flytta till andra sidan Atlanten, till Kanada. Det stack till i hjärtat men hon svalde och stretade vidare, fast besluten att klara ett liv utan Börje. Någon vecka senare hörde hon dottern Frida prata i telefon. Det var ingen kompis hon pratade med. Det var Börje. Ann-Christin tog över luren, glad och nervös på samma gång.

–?Vi pratade i timmar. Till slut sa han: nu har jag tagit första steget, kom hem på middag allihopa.

Den här gången bjöd Börje på brässerad gös. Under åren efter skilsmässan hade han vant sig vid att stå vid spisen och han dukade fint med tända ljus och blommor. Han brände inte fisken och de slapp ringa brandkåren. Döttrarna var överlyckliga över att få träffa sin pappa igen.

–?Hela kvällen var jättetrevlig. När han skjutsade hem oss blev jag förvånad över mina egna tankar, men jag hade känslor kvar för Börje. Den kvällen hittade vi något som vi kunde bygga vidare på, säger Ann-Christin.

Börje flyttade aldrig till Kanada, i stället flyttade han hem till sin familj. Ann-Christin och Börje hade lärt av sina misstag, de renoverade inte sönder kärleken, nu lade de tid på varandra.

Romantik i vardagen

Den här gången var det Börjes tur att fria och det gjorde han med ett blygt ”vi kanske skulle ta och gifta om oss?”. Det blev en repris i rådhuset 1989, ett snabbt giftermål på samma dag som de gifte sig första gången. Men det räckte inte. Nu ville Börje och Ann-Christin visa sin kärlek för hela världen. Året efter slog de till med stort sommarbröllop i kyrkan, limousin, och middag på slott. Vid själva vigselakten blev de bara välsignade eftersom de redan var gifta.

–?Det var en lycklig dag. Jag hade en fluffig vit brudklänning, precis en sådan jag sagt att jag aldrig skulle sätta på mig. Och du var så snygg i frack, säger Ann-Christin, som i dag jobbar med att arrangera bröllopsmässor och har järnkoll på vilka klänningar som gäller och hur ett perfekt bröllop ska se ut.

De tror båda att kärleken funnits där under alla år, men att de glömde bort att vårda den. I dag tar de hand om varandra, sin relation och kärleken.

–?Vi har hittat romantiken i vardagen och insett att man måste bita ihop ibland för att kunna hålla ihop, säger Börje.

De promenerar med Grabben, pysslar med sommarstället och gläds åt barnbarnet Olympia.

–?Det är vi livet ut nu. Jag vill bli gammal med Börje, säger Ann-Christin.

Kommer ni att gifta er igen?

–?Varför inte? Bröllop och fest är kul och vi är ju vana att gifta oss nu. Men vi vet snart inte vilket datum vi ska fira bröllopsdagen på, säger Ann-Christin och ler.

–?Ja, vårt sista bröllop har vi nog inte haft än, säger Börje och tar Ann-Christins hand.

På ringfingret glimmar vigselringen.