Möjligen är jag snabbare – men Joachim är tystare

Malin Wollin

Malins sambo vill helst slippa svordomar och kastade saker

Vi försöker avveckla Ikea i vårt hem. När jag träffade Joachim skulle allt vara i ljust trä, allt Ikea, alla blomkrukor lila. Nu vill jag bara få ut allt. Vi köper möbler på Blocket som är flera hundra år gamla.

Allt var bättre för hundra år sedan. Utom möjligen mensskydd, kvinnors rättigheter och internetuppkopplingen. Men man behövde inte sätta ihop sina möbler själv. Man tog hästen och vagnen och åkte till marknaden och köpte dödsbofynd som vägde mer än märren som drog vagnen. Inga platta paket. Bara otympliga möbler som engagerade gårdens alla drängar.

Jag är nog egentligen ganska bra på att sätta ihop möbler. Kanske till och med bättre än Joachim som är så himla bra på allting. Men något kommer emellan. Tålamodet.

Jag har inte lugnet tagga ner när 1A i manualen inte stämmer överens med verkligheten.

Jag minns när jag var ett litet flickebarn och pappa skulle montera ihop min nya fina sekretär. Pappa pillade och pillade medan jag och min kusin såg på. Det blev inte som han ville. Och så kom den. Årets svada.

”SUBLA HILVETES JEJVLA JAUPANSKEJT”

Kusin Åsa fnissade. Det är alltid roligt när andras pappor svär överdrivna haranger.

Jag skrattade inte. Jag tog intryck.

Och nu, efter sju år tillsammans med Joachim, får jag inte sätta ihop möbler. Eller installera program på datorn. Eller öppna krångliga förpackningar.

Joachim motar Olle i grind och slipper därmed svordomar, könsord och datormusar som kastas i väggen.

Så jag vet inte vem som är snabbast på att montera Ikeamöbler, jag vet bara att Joachim är tystast.