Hon lejde sin mans mördare

Karin dömdes på livstid – nu ansöker hon om nåd

1996 dömdes en 26-årig tvåbarnsmamma till livstids fängelse för yxmordet på Gryta gård.

Under flera år hade hon misshandlats av sin sambo. Till slut lejde hon en torped att döda honom.

Nu söker hon nåd och om några veckor tas fallet upp i Högsta domstolen.

Karin Bergstedt har vikt upp kragen på jackan och haltar lätt när hon går till bilen med lillpojken.

Det hjälper inte att hon använt cover stick för att dölja skadan. Vårsolen avslöjar obarmhärtigt en mörk svullnad och ett centimeterstort jack högt upp på kinden.

Hela hennes sätt att röra sig tyder på att hon har ont.

Men hon småler ändå som vanligt då hon plockar upp sin väninna Eva och hennes son.

Barnen klättar snabbt in i baksätet och Karin kör iväg. Hon nämner inget i bilen om vad som hänt. Och Eva frågar inte.

De måste först lämna barnen på dagis och det går inte att prata om vad som hänt när barnen är med. Båda vet att barn hör bättre än många tror.

Misshandlad under flera år

På vägen hem mot Gryta kör Karin Bergstedt in på en parkeringsficka. Hon sjunker ihop och böjer sig fram mot ratten. Gömmer ansiktet i händerna och gråter tyst.

– Han har slagit mig igen, viskar hon.

Hon drar upp kjolen och visar ett stort blåmärke långt upp på låret.

– Han blev alldeles galen och skrek: ”Du är lika dum som en ko.”

Eva visste att Karins sambo, bergsprängare Persson, kunde bli som tokig efter ett par starköl och gav sig alltid på Karin. Misshandeln hade pågått under minst ett par år.

En natt stod han böjd över Karin och höll en kniv framför hennes ansikte. Under ett besök hos vänner hånade han henne med sexuella okväden. En annan gång skrek han att han visste hur han skulle slå henne så att det såg ut som om hon sparkats av en ko.

Karin Bergstedt pratade sällan med någon om misshandeln, försökte alltid skyla över.

– Han är snäll och omtänksam, sade hon ofta. Han kan vara riktigt sprallig.

– Det blir säkert bättre.

Hon försökte förmå honom att sluta dricka och sade att hans drickande också kostade pengar.

Persson sade att han kunde tänka sig att bo ett tag på ett behandlingshem, men att han inte ville bli klassad som alkoholist.

Bråkade ofta

Inom släkten visste alla att de ofta bråkade om pengar. Och misshandeln fortsatte.

Det gick så långt att Karin i största hemlighet kontaktade socialförvaltningen i Norrtälje. Hon berättade hur hon hade det, om gården i Gryta där hon hade kor som ska skötas och mjölkas varje morgon och ett hem och två barn som ska ses till.

Bergsprängarn gjorde ingenting hemma.

– Jag funderar på att separera, sade hon.

Till väninnan sa Karin:

– Jag vill att han ska dö.

Sent en kväll när jag satt kvar på redaktionen ringde en av mina kontaktpersoner på min mobil:

– En kvinna har ringt till polisen i Norrtälje och anmält att hennes sambo är försvunnen.

Det var den 28 mars 1996 och det var Karin Bergstedt som ringt polisen.

– Polisen har tipsats om att det finns mystiska omständigheter kring försvinnandet, mer kan jag inte säga. Jag tycker att du ska följa det här fallet, fortsatte tipsaren.

Bara 17 år

Dagen därpå ringde jag till Karin Bergstedt och pratar för första gången med henne i telefon.

– Samma kväll som han försvann skjutsade jag honom till Norrtälje, sa hon.

– Han ville köpa öl och skulle bo hos någon kompis.

Sedan hade hon inte sett honom mer.

Hon berättade att hon bara var 17 år när de träffades. Han var en bastant karl från Stockholm som jobbade som bergsprängare. De flyttade till gården i Gryta och hon födde två barn.

Men deras liv som lantbrukare blev inte som Karin drömt om. Han gick sina egna vägar.

– Han har kanske stuckit till Stockholm med en annan kvinna, sa hon.

Smycken och en guldring efter hennes mamma var borta.

– Han tog väl det med sig.

Veckorna gick och hennes sambo förblev försvunnen. Mystiken tätnade.

Hittades i plastsäck

På eftermiddagen den 11 maj slog vakthavande i Norrtäljepolisen larm.

En familj ringde under en promenad i skogen och berättade att de hade sett en död människa i en svart plastsäck ungefär 25 meter från den gamla Spillersbodavägen, en liten grusväg mellan Norrtälje och Kapellskärs hamn. Plastsäcken var delvis täckt med granris.

Tre poliser, inspektör Lars Fredling, polisassistenterna Maria Eriksson-Olsson och Marie Lundberg rycker ut. Teknikerna Torsten Kviberg och Sonny Björk spärrar av fyndplatsen.

Ett dygn senare är den döde i plastsäcken identifierad.

Det är Karins sambo, bergsprängarn.

Brutalt mördad med flera yxhugg.

Misstankarna riktas omedelbart åt ett mycket speciellt håll.

Dagen därpå ringde jag min kontakt:

–Vad är på gång?

–Ring på min mobil om en timme, sa han.

Grovt övervåld

En timme senare fick jag veta att i samma ögonblick gjorde polisen ett tillslag mot gården i Gryta. Chefsåklagare Erik Hasselrot hade beslutat om husrannsakan.

– Det är mordplatsen.

Det blev inledningen till en mordutredning, som avslöjade att mördarna använt ett övervåld bortom vett och sans. Spår efter stora mängder blod hittades i sovrummet, på väggar och golv och i en trappa från övre våningen. Plastsäckarna kunde kopplas till gården.

Två månader senare, klockan 13.25 den 25 maj 1996, delges Karin Bergstedt misstanke för mord.

En hittills okänd sida av tvåbarnsmamman har vuxit fram under mordutredningen.

Hon som älskade sina barn och alltid var så glad när hon kom till dagis, bar på ett hat av sällan skådat slag mot sin sambo. Polisen och chefsåklagaren lade korten på bordet framför henne och hävdade att hon i lönndom planerade avrättningen i flera månader.

Karin Bergstedt nekade.

– Jag har aldrig tänkt ta honom av daga, säger hon i ett av förhören.

– Skulle aldrig kunna tänka mig att göra så mot en människa.

Det spelade ingen roll att bevisen travades i hög framför henne.

Hon erkände aldrig.

Väninnan avslöjade henne

Det blev hennes egen väninna, Eva, som kom att avslöja allt.

Hon gick själv till polisen och sade:

– Jag var med när han dödades?… Jag satt i köket en trappa ner. Jag orkar inte längre vara tyst.

Hon berättade att hon i flera månader lagt märke till att Karin Bergstedt tycktes som besatt av tanken att hennes sambo måste bort. Hon sökte hjälp och var beredd att betala.

Tre veckor före mordet frigavs en 36-årig man från anstalt och han köptes som torped.

Offret skulle först drogas och en bilmekaniker anlitades för att hämta starka sömntabletter på apoteket i Norrtälje. Väninnan fick rollen som medhjälpare och Karin Bergstedt planerade tillvägagångssättet.

Klockan nio på morgonen kom meddelandet:

– Det ska ske i kväll.

Väninnan berättade att klockan var nära midnatt när de åkte till Gryta gård. Karin mötte dem i dörren.

Bilmekanikern hade tidigare under dagen lämnat över sömntabletterna som hon lyckades lura i sambon under middagen. Sedan hjälpte hon honom till sängen i sovrummet.

Alla fyra såg att han sov djupt, drogad till medvetslöst tillstånd.

Väninnan gick tillbaka till köket och bilmekanikern gick till sin bil. Kvar i sovrummet var torpeden och Karin Bergstedt.

Flera yxhugg

Väninnan hörde hur de pratade.

– Jag måste ha något hårt att slå med, sa torpeden.

Karin Bergstedt ger honom ett 60–70 centimeter långt verktyg.

– Det funkar inte, vi behöver något bättre, sa han.

De ringer snabbt bilmekanikern och säger:

– Kom hit med en yxa.

– Har bara den här, sa han när han kom tillbaka.

Jag ska inte belasta någon med vad som sedan hände, men sambon avrättades med flera yxhugg. Det rann blod ut i sängen och ner på golvet. Skadorna var så kraftiga att blod stänkte på väggarna.

Det var länge helt tyst.

Endast någon enstaka lampa lyste i nattmörkret.

– Du måste hämta plastsäckar, viskade torpeden.

Karin Bergstedt kom tillbaka och sa tyst:

– Ta dom här.

Den döda kroppen släpades i plastsäckarna nedför trappan och las i bakluckan på en bil. I nattmörkret försvann bilen och plastsäckarna dumpades i skogen vid den gamla grusvägen mot Kapellskär.

Karin Bergstedt fick hjälp med att tvätta bort allt blod på golv och väggar. Sängen bars ut och eldas upp.

Dagen därpå köpte hon en ny säng i Norrtälje.

Fällande bevis

Tanken och tron på att de skulle kunna tvätta bort allt blod och sopa bort spåren efter en bränd säng blev deras stora misstag. Mordvapen, telefonavlyssning av medhjälpare, personliga brev, inköp av sömnmedel, pengar, vittnen och spår i både bilen och på plastsäckarna låg framför tingsrätten som fällande bevis.

Väninnans berättelse styrde undan eventuella tvivel.

Motivet var Karins vanmakt över att bli misshandlad och förnedrad.

Det gjorde henne till mördare.

Den 14 november 1996 dömdes Karin Bergstedt till livstids fängelse. Så här skrev Norrtälje tingsrätt:

”Karin Bergstedt har varit med om att bringa sin sambo om livet i familjens eget hem och för detta mot vederlag engagerat flera utomstående personer. Hon har själv deltagit på ett ingripande och pådrivande sätt. Brottet har begåtts efter en längre tids planering och har, genom att det innefattat ett moment av att söva offret med preparat, präglats av en viss förslagenhet.”

Torpeden dömdes också till livstids fängelse.

Lika hårt slog Svea hovrätt fast livstidsdomen.

Väninnan och bilmekanikern dömdes till fem års fängelse för medhjälp.

Mån om sina barn

I dag bor Karin Bergstedt på en öppen kvinnoanstalt i Mellansverige.

Hon är numera gift med en man som också är dömd till livstid för mord och för fem år sedan blev hon mamma igen.

De tre barnen och mannen är hennes nya liv.

Hon får ofta permission, i regel 48 timmar och sammanlagt har hon de senaste åren beviljats över 150 permissioner.

– Hon är mycket mån om sina barn, säger fostermamman.

I Rättsmedicinalverkets yttrande framgår att det finns en plan för hur Karin ska klara av straffomvandlingen från livstids fängelse till tidsbestämt straff.

”I Bergstedts fall slås man av att hon fungerar mycket bra under verkställigheten och att hon skött permissionsgången liksom kontakten med sina barn klanderfritt. Hon uppger att hon efter att ha tagit in och förstått innebörden av livstidsdomen har försökt lägga det gamla bakom sig för att i stället blicka framåt. ”

Tingsrätten anser efter en genomgång av nådeansökan att livtidsdomen ska stå fast. Hovrätten meddelar att hon bör få tidsbestämt straff.

Nu ska Högsta domstolen, HD, ta det avgörande beslutet.

Jag talade häromdagen med hennes advokat om möjligheterna för en intervju med Karin.

– Jag orkar inte, hälsade hon.

Hon förbereder sig nu inför HD:s dom.