Var som en tonåring – så slipper du magsår

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-27

Självklart duger Good enough. Självklart. Inte för mig, aldrig i livet, men för alla andra tycker jag definitivt att tillräckligt bra är bra nog. Jag vill inte leva mitt liv och känna att jag gjorde halvbra ifrån mig. Jag vill vara bäst. Jag ser det som mitt jobb att veta bäst och då måste jag också leva därefter.

Nu är jag precis där i livet då man tänker efter som allra minst. Man kör på i 190 med karriär, småbarn och fin kropp(nåja) och så sitter man där tjugo år senare med utflugna barn, volanger på magen och en man som har sålt rörfirman och spelar söndagsgolf. Och man tänker för sig själv; varför kämpade jag på som en dåre? För vem? För vad? Vaaarfööör?

För att man ville. Man ville ha allt och man var beredd att jobba hårt för att få just det.

För ett par veckor sedan hade jag ett litet sammanbrott. Och med litet menar jag verkligen litet. Försvinnande litet, som jordbävningen i Skåne.

Jag satt framför datorn med deadline på deadline på deadline och så har jag missförstått när Joachims julledighet börjar och jag bryter ihop. Jag bryter ihop på det där tysta sättet som bara låter snörvel och snyft och kvävda kvid.

Joachim står med nerbajsad bebis i famnen, de stora barnen bråkar om en sax och nu ringer telefonen. Men Joachim vågar inte be mig om hjälp. Han bara backar ut ur rummet som från en upprest kobra och lämnar mig med tårarna droppande ner i tangentbordet.

Det är så skönt att braka ihop och ha en rejäl genomkörare i tårkanalen.

Dagen efter mår jag som en prinsessa och känner att jag kan ta över världen.

Jag menar, jag lämnar arton krönikor i månaden, har tre barn varav en 24/7-ammande bebis, en sambo som har fler resdagar än Drottning Silvia och 250 kvadratmeter golv där det alltid ligger blöjor, plåster, damm, grus och vackra pärlor. Kan jag fixa detta kan jag fixa allt.

Det är himla bra med kvinnor som Elizabeth som brakar ihop och kan live to brag about it, visa oss andra hur farligt det är att vara superkvinnan på steroider.

Men jag skulle aldrig få magsår. Jag har alldeles för mycket lättja inom mig.

När barnen är lagda, när disken är diskad, texter är lämnade, när klockan är 21:00. Då sitter jag framför tv:n med ena handen i godispåsen och andra handen under rumpan på diande bebis.

Det är det som är hemligheten mina dubbelarbetande systrar; spänn av mitt i dårhuset. Sätt dig ner på tvättberget, skit i mejlen och bete dig som en hel tonåring i soffan. Det är bättre än SPA och det är oavgjort bättre än magsår.

7 nyårslöften för duktiga flickor

Jag lovar att ...

■ Arbetet

Gå hem i tid och inte komma först till jobbet för att chefer och kolleger ska se hur duktig jag är.

Ta ordentlig lunchrast och skriva kortare ”att göra”-listor.

■ Fritiden

Hålla varannan helg obokad och göra något spontant som känns lustfyllt.

Oftare skjuta upp saker som känns tråkiga till förmån för något riktigt roligt.

■ Hemmet

Inte utföra några hushållssysslor efter klockan 20.00.

Se till att alla i hushållet hjälps åt, inte ta ansvar för uppgifter som är någon annans, men också acceptera att alla gör saker på olika sätt.

■ Relationen

Ägna lika mycket tid åt människor jag älskar som jag lägger på att renovera köket, meka med bilen eller städa.

■ Barnen

Bygga upp min självkänsla så att de kan behålla sin.

Visa dem att de har rätt till alla sina känslor.

Samordna skjuts till barnens aktiviteter med andra föräldrar.

■ Kropp, utseende och hälsa

Inte vara så sträng mot mig själv och min kropp.

Inte äta fullkornsgröt om jag tycker det är äckligt.

Ta för mig av livets goda och röra på mig varje dag.

■ Vännerna

Umgås med vänner som ger mig energi och glädje.

Inte träffa vänner enbart på grund av att vi känt varandra i en evighet.

Kommunicera rakare och be om hjälp när jag behöver den.