Jag skulle hugga Joachim med något vasst
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-27
Malin Wollin chockas inte av undersökningen – men har svårt att se frågan ställas
Jag har jättetuttar. Gigantiska. Jag har haft det ett tag nu. Ju hungrigare bebis desto större hylla.
Jag roar mig med att ställa mig i profil framför spegeln och hålla in magen. Det är så sabla fult att se ut som om man ska välta om vindstyrkan tilltar.
Men brösten är stora, voluminösa och överallt.
Att påstå att Joachim far illa av detta vore att ljuga mer än en smula.
Killar vill i regel alltid ha mer än de kan få plats med i en kupad näve.
Men jag tror inte att alla killar gillar silikonbröst.
För elva veckor sedan födde jag tredje bebisen, den som inte gör underverk för magpartiet. Jag har gått ner alla kilon, men magen har det där sköna plufset som är så gosigt att leka med när man ligger på sidan. (Prova att klämma ihop naveln och leka hundra meter häck för damer underifrån.)
Om Joachim föreslog en sugning av min degiga mage skulle jag hämta något vasst och aldrig sluta hugga.
Att tjugo procent av männen i en engelsk undersökning önskar att frugan fixar något är inte konstigt, de var anonyma. Jag skulle vilja vara en engelsk fluga på the wall när de säger det mellan four eyes över en cup of tea.
Jag ska inte påstå att den här undersökningen chockar röven av mig men på tal om röv:
Hur kan rumpinlägg hamna på tionde och sista plats?
Magar kan hållas in, tuttar kan stoppas upp. Men rumpor hänger där, hjälplösa inför tyngdlagens obarmhärtiga markdragning.