”Jag kan inte sörja och gå vidare”
Publicerad 2012-12-21
Stefan förlorade sin dotter i en vårdnadstvist och känner sig orättvist behandlad
De grälade på kvällen. Morgonen efter var Stefans sambo Anna försvunnen.
Med sig hade hon tagit den gemensamma dottern, Lina, 1. Den dagen började en sex år lång vårdnadstvist.
– Att förlora Lina är det absolut värsta som har hänt mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, säger Stefan.
Dagen då sambon Anna tog dottern Lina med sig och flyttade blev startskottet på en utdragen tvist, full av beskyllningar och smutskastning. Stefan anmälde till socialtjänsten att han var orolig för dottern Linas hälsa. I samma veva blev han polisanmäld av socialtjänsten för sexuellt utnyttjande av dottern. Polisen lade dock ner förundersökningen och åklagaren väckte aldrig något åtal. Socialtjänsten höll honom dock separerad från dottern i nästan ett år.
– När jag skickat anmälningar om oro för att Lina inte mått bra har socialtjänsten kastat bort dem – det har till och med JO kritiserat dem för. Men när hennes mamma gjort anmälan har man alltid agerat, säger Stefan och tillägger:
– Följden av det här är för mig på ett sätt värre än när ett barn dör. När ett barn dör sörjer du men försöker så småningom gå vidare för du kan inte förändra det. I den här situationen vet jag att hon finns, jag kan inte sörja, släppa henne och gå vidare. Smärtan över förlusten minskar aldrig.
Lina försvann men mitt helvete bara fortsatte i och med anklagelserna.
Har fått tillbaka vårdnaden
I dag har han fått tillbaka vårdnaden, men Lina bor hos sin mamma. Nyligen fyllde Lina år och Stefan bad socialtjänsten om hjälp att överlämna en present men fick ingen.
– Beslut finns på att jag ska få träffa min dotter varje vecka, men nu är det två år sedan vi sågs. Socialtjänsten gör ingenting för att hjälpa mig att träffa henne när Anna inte samarbetar. Nu är det tredje året som jag inte får ge min dotter några presenter, varken på hennes födelsedag eller till jul.
Stefan har från ett tidigare förhållande ett äldre barn som han har gemensam vårdnad om och träffar varannan helg. Han säger att relationen med det barnets mamma fungerar bra och att hon hela tiden har stöttat honom i tvisten om Lina.
– Jag har pratat med andra pappor i samma situation och socialens agerande följer samma händelseförlopp, vi har alla blivit bemötta på samma sätt. Och det enda vi vill är att barnen ska ha det bra. Hade jag varit mamma är jag övertygad om att jag hade haft Lina hos mig i dag.
Sökt hjälp för sorgen
Stefan berättar att han lider av sömproblem sedan två år, är sjukskriven och har sökt professionell hjälp för att hantera sin sorg.
– Ett erkännande eller en ursäkt från socialtjänsten skulle inte ge mig Lina tillbaka men det skulle ge mig rättvisa inför alla de som vänt mig ryggen. Jag är ifrågasatt för resten av livet, men när jag en gång haft Lina i famnen och vet hur det känns kan jag inte ge upp hoppet om henne hur jävligt det än blir.
Till mötet mellan pappor och socialtjänsten i Kungsbacka är Stefan tveksam men hoppfull.
– Jag är försiktigt optimistisk. För mig är det kanske redan för sent, eftersom så mycket har förstörts då Lina togs ifrån mig. Inget kan få skadan ogjord, men om det kan förhindra att andra råkar ut för samma behandling är det bra.
Fotnot: Stefan, Anna och Lina heter egentligen något annat.