Hellre curling än mammas vrede

Malin Wollin

Malin Wollins självbevarelsedrift får henne att hålla sig väl med mor

Curlar vi våra mammor? Ja, det gör vi kanske. Inte jag, men alla andra.

Om jag mot förmodan trippar på tå för mamma så är det inte för att jag inte vill göra henne ledsen. Det handlar mer om att inte dra på mig mammas vrede. Livet blir så mycket enklare om mamma inte vill stryka mitt namn i testamentet.

Som när vi skulle på gammelmorbrors begravning och det började regna på väg till graven. Jag fällde upp mitt jumboparaply i färgerna rött, grönt, gult och blått. Mammas ögon blev stora som påskägg och hon närmade sig med hysteriska steg, viskade med svavel i mitt oförstående öra någonting i stil med att fälla paraplyet the fuck down. Det spelade ingen som helst roll att gammelmorbror var död och inte kunde se det hädiska paraplyet, att det duggade tätt och att jag hade mjölkstinna juvrer som bara väntade på en ursäkt att stocka upp tillvaron.

Men mamma visade ingen hänsyn. Hon var rosenrasande och skulle hellre se det där paraplyet uppkört och utfällt än att jag använde det under vårt sista farväl.

Som sagt, mamma blir inte ledsen, hon blir ARG. Och det undviker jag in i det längsta, av ren självbevarelsedrift. Är detta då inte curling? Jo, det är det nog. Men bättre att jag curlar mamma än att hon sopar banan med mig.

Mor är rar. Såja såja.