”Mamma trodde det skulle gå åt helvete”

Malin Wollin

Malin Wollins mamma hade låga förväntningar – men älskade ändå

Stackars, stackars min mamma Anita.

Mamma är ett taggtrådstuggande rivjärn som klarar allt. Hon jobbar för fyra, tar hand om gamla släktingar, barnbarn, fastigheter, företag och bondgård.

Men när det gäller mig och min syster är hon som ett öppet sår.

Mammor som tror på sina döttrar får också mer lyckade döttrar visar en brittisk studie.

Nja, det tror inte jag.

Mammas stöd har jag alltid haft, jag har sällan förtjänat det men har alltid kunnat räkna med det.

Så mammas villkorslösa kärlek och stöd har jag alltid känt, men min mamma trodde att det skulle gå åt helvete för mig.

Tror jag det. Hela högstadiet var en enda röra av skolk, pang i dörrar, häxblandning och smygrök.

Och så sov man bort hela helgerna och vaknade upp som ett morrande aknefreak, hjälpte aldrig till och gick runt och tyckte synd om sig själv för att man hade bröst att skära glas med.

Mamma sa sällan något rakt ut, hon höll det inom sig och drömde förmodligen svarta drömmar om hur jag ramlade handlöst ner i arbetslösa hål.

När hon väl klädde sin oro i ord fick hon alltid svaret ”Du ska vara glad att jag inte KNARKAR, det finns MASSOR av barn som knarkar, om något så ska du vara tacksam”

Och på detta fann mamma det svårt att replikera.

Knark är alltid värst. Knark och prostitution.

Och innerst inne kanske hon kände att jag hade rätt. Kanske kände hon en bottenlös tacksamhet att jag inte var en sexsäljande galopperande rökheroinist.