Varje födelsedag är en påminnelse om döden

Malin Wollin

helskärm

Allvarligt talat, detta måste vara ett av de mest bedrövliga i-landsproblem man kan råka ut för. Ålderskris. Vid fyrtio dessutom, hur kul ska man då inte ha när man är 79,8?

Kris för att man lever och får bli äldre. Kris för att man fått leva ett år till. Med tanke på alla olyckor, sjukdomar, mördarbakterier i korv och miljoners dödliga cancerformer man kan råka ut för så måste varje dag man inte vaknar upp och är död vara ett mirakel i det lilla.

Men det är jobbigt att bli äldre och varje jämnt tiotal är en påminnelse om att det var tio år senast.

Att Jennifer Aniston kan gå runt och vara glad har jag svårt att förstå. Hon gifte sig med en himla trevlig karl och kämpade på fram till sjuårskrisen, precis som kronprinsessan. Då hoppade han i säng med jordklotets vackraste kvinna som är sex år yngre och nu har de sex barn. Grattis på fyrtioårsdan, säger vi till Jennifer som har inga barn och springer runt med en strulig starfucker som vägrar växa upp.

Men hur överdriven en ålderkris än kan verka jämfört med svält, krig och Saab så är ju varje födelsedag en post it-lapp på kylen om att du ska döden dö och nu är det bara ett år mindre kvar.

Det allra bästa för att förebygga ålderkris är att göra allt man vill tidigt, men är man 39 och inte har man, barn eller karriär så har man inte mycket hjälp av det rådet. Då gäller det att gå fort och le så att folk inte ser hur ful du är, som Lasse Åberg sa.

Det finns folk som har drömlivet vid 23, jag hade det. Drömkillen, drömutbildningen och drömmen om familjen i form av bebis i magen. Jag kan förstå om tjejer 35+ utan kille hade lätt att hålla sig för flabben.

Mitt råd hur du förebygger ålderkris är att leva livet väl, det råkar också vara den bästa hämnden. Och hämnden håller dig ung i sinnet. Ung, arg och på hugget.

Lev väl, strunta i sånt som bryter ner; cigaretter, alkohol, knark och dåliga relationer. Lev livet lycklig så blir du inte bara gammal, du blir gammal och glad.

På BVC finns en sköterska som lägger ut texten.

”Jag tycker synd om er sjuttiotalister som har så mycket kriser, om ni tycker det är jobbigt att fylla år nu, hur ska det då gå sedan? Ni kommer hamna på psyket hela bunten”

Ord och inga visor på BVC alltså. Och hon har rätt. Vi hamnar på psyket när vi är tjugo och killen gör slut, vi hamnar på psyket när vi är trettio och inte vet vad vi vill med våra liv. Och vi hamnar på psyket när vi fyller 40 och inser att det inte blir bättre än så här.