”Nej, skriv inte så om mina tjejer!”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-11-11

Bonde-Fredrik är tittarfavorit – vi tog reda på varför

Här brottar tv-bonden Fredrik ner Aftonbladets reporter.

I sitt eget kök.

Mitt framför farmor.

Reportern är jag och jag skrattar så jag får ont i magen. Anledningen till att ”Bonde söker fru”-deltagaren Fredrik Karlsson, 24, just attackerat mig är följande ordväxling:

Vad söta alla dina tjejer är..

– De är väl skapliga, säger Fredrik.

Skapliga?! De är ju superfina. Jag ser rubriken framför mig: "Bonde-Fredrik ratar sina tjejer".

– Neeeeeeeeeeej, det får du inte skriva, skriker Fredrik och gör ett anfall mot mitt block som jag försvarar med all min journalistiska heder.

Och plötsligt har intervjun förvandlats till en galen brottningsmatch på Fredriks köksgolv. Farmor Kerstin ser lite chockad ut, men vi kan inte sluta garva. Fredrik är en kille man blir glad av – det märkte jag redan när vi pratade i telefon innan intervjun.

– Bli inte kär nu. Du får inte bli bondmora, förmanar både mamma och min redaktör innan jag reser.

Men Fredrik och jag klickar direkt när vi ses på en blåsig, småregnig potatisåker. Han är en skön och charmig kille. När jag har kollat på tv-programmet har jag tyckt att Fredriks tjejer bara tjatar om en sak hela tiden:

– Fredrik är verkligen sig själv.

Och det stämmer. Fredrik är 100 procent Fredrik. Han gör sig inte till för någon. Och lite kär i honom blir jag allt.

Nå, potatisen ska upp och Fredrik frågar om jag vill åka med i traktorn. Härligt – nu kan han inte fly när jag pressar honom.

Du.. hur går det med tjejerna?

– Inga kommentarer.

Men du kan väl säga om det pirrar lite i magen?

– Nej.

Men åååh, snacka om stoneface. Jag byter taktik.

Hur är din drömtjej?

– Ärlig, pigg, glad och framåt. Hon får gärna dansa gammeldans och ha långt hår. Jag gillar långt hår. Och så är det ett stort plus om hon pratar mycket.

Det där stämmer ju in på mig!

– Japp. Ha ha ha ...

Vad skulle du säga om jag flyttar in med min resväska?

– Öh, ”jaha ja” skulle jag väl säga.

Fredrik vänder sig bort för att kolla till potatismaskinen bakom traktorn, men jag hinner se att hans ansiktsfärg blivit misstänkt röd. Det är enda gången jag märker någonting av hans omtalade blyghet.

Tidningarna skriver hela tiden att han är blyg, han säger själv att han är blyg, hans pappa påtalar det när vi ses ute på åkern – ja, till och med en taxichaffis i Laholm säger det till mig.

Öppen och pratglad

Jag fattar inte varför. Fredrik är rolig, öppen och pratglad (ja, bortsett från när jag försöker luska i hans kärleksliv) och han är mer naturlig än både Magnus Uggla och Christer Sjögren framför kameran.

– Jag har alltid varit väldigt blyg, men det har blivit mycket bättre efter tv-programmet. Där blev jag ju tvungen att prata, det fanns ingen annan som kunde göra det åt mig.

Och nu är den blyga killen rikskändis och ständigt uppvaktad av medierna. Men trots skriverier om mobbning, hans ekonomi och tjejer som lurar honom tycker han inte det är jobbigt – bara roligt.

– Jag är en positiv person. Vad som än händer kunde det ju alltid ha varit värre, säger Fredrik på sitt självklara vis.

Pappa Stefan tar över traktorn och vi åker hem till gården – där farmor väntar. Hon har just städat hela huset och bjuder på fika. Fredrik själv kan inte ens koka kaffe. Middag äter han hemma hos mamma och pappa klockan tolv på dagen. Till frukost, förmiddagsfika, eftermiddagsfika och kvällsmål äter han mackor. Det blir 12–15 mackor om dagen.

När du gifter dig kan du väl inte fortsätta äta hemma hos mamma och pappa?

– Jo, vi kan ju äta där ihop då.

Fredrik är själv uppvuxen på en bondgård och det är framför allt tack vare pappa Stefan som han i våras kunde uppfylla sin dröm: ett eget lantbruk. Nu tänker han bo här i resten av sitt liv.

Om din tjej inte vill bo här då?

– Ja, då blir det svårt ... Jag vet inte jag. Jag har köpt min gård och här ska jag bo.

Vi sitter i en av Fredriks fyra soffgrupper hemma på Munkagården. Huset är på 200 kvadratmeter och här lever han ensam. Än så länge.

– Jag längtar efter någon att dela både skratt och gråt med. Och så vill jag ha barn som kan ta över gården efter mig.

Så vem är denna "någon"?

Fredrik tiger som muren och ler finurligt.

Jag ger upp. Han ger inte en enda ledtråd. Jag hoppas verkligen att Fredrik hittar kärleken. Det är han värd.

Varken lat eller tjurig