”Dagböckerna är fulla av självmordstexter”

Veckans dilemma: Hur ska jag våga fråga utan att avslöja att jag har rotat?

Hillevi har råkat läsa sambons självdestruktiva dagböcker och är orolig för hans psykiska hälsa.

- När det gäller livshotande hemligheter finns inget att diskutera. Hon måste konfrontera honom, säger Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.

helskärm

Under en period av livet har sambon plågats av mycket mörka tankar. Även om han mår bra i dag, går det inte att bortse ifrån att han har varit depressiv, kanske till och med självmordsbenägen, anser Eva Rusz.

Nu när Hillevi vet hur dåligt han har mått, måste hon reagera.

- Det har inget med rotande att göra. Hon har ramlat över information som sambon hållit ifrån henne i fyra år, säger Eva Rusz.

Hon tycker att det är högt tid för detta par att bli mer känslomässigt förtroliga med varandra.

- Det håller inte i längden att Hillevi låtsas ovetande. Hon måste be sambon att öppna sig, även om det känns otäckt eller påfluget, säger Eva Rusz.

Vanlig folksjukdom

Attityden till psykisk ohälsa är på väg att förändras i samhället, men fortfarande finns mycket skam och hysch-hysch.

Enligt Eva Rusz beror det på okunskap. Det man inte vet så mycket om kan upplevas som skrämmande.

Likväl är depression en vanlig folksjukdom. Varannan kvinna och var fjärde man drabbas någon gång i livet. Ungefär 75 procent av dessa drabbas mer än en gång, enligt sajten Psykologi i fokus.

Ett viktigt mål i en relation är att man ska kunna berätta allt för varandra, tycker Eva Rusz.

- Som partner ska Hillevi visa att hon står kvar oavsett vad sambon bär på för tankar och erfarenheter, säger hon.

Vad tycker du att Hillevi ska göra? Ge råd bland kommentarerna nedan.

Veckans dilemma: Hur ska jag våga fråga utan att avslöja att jag har rotat?

Här om dagen hittade jag min sambos dagböcker och teckningar i källaren. Jag kunde inte låta bli att se efter, men det borde jag nog inte ha gjort.

Innan vi träffades måste han ha mått mycket dåligt. Dagböckerna handlade om hur värdelöst han tyckte livet var, och det stod i detalj hur han tänkte sig sin begravning. Teckningarna var hemska. En föreställde någon som hängt sig, en annan visade blödande handleder.

Jag har försökt låtsas ovetande, men kan inte bortse från vad jag vet.

Vi har bott ihop i fyra år. Aldrig har han nämnt att han haft så mörka tankar. Jag är orolig att han mår dåligt nu också och döljer det för mig.

Hur ska jag våga fråga utan att avslöja att jag har rotat bland hans privata saker?

Hillevi