”Jag hade slutat hoppas på barn”

Åsa Passanisi

Trots läkarens dom blev Susanne, 42, gravid

- Du kommer aldrig att bli gravid.

Så sa läkaren till Susanne Eriksson när hon var 23 år.

Nu är hon 42 och nybliven mamma till lille Oscar.

I 18 år levde Susanne Eriksson i tron att hon aldrig skulle kunna få biologiska barn. Det var en läkare som levererade beskedet efter att hon sökt hjälp för akuta magsmärtor.

Han sa: ”Du har inga befruktningsbara ägg, sorry.”

Susannes värld rasade samman.

– I början mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag såg barnvagnar och bebisar överallt. Dessutom började mina vänner få barn.

Skaffade djur i stället

När den värsta chocken lagt sig accepterade Susanne sin situation och hon vande sig sakta vid tanken på ett barnlöst liv.

– Jag skaffade hästar, hundar och katter i stället ...

Och barn hade hon ju ändå omkring sig – vännernas barn.

Men så träffade hon Anders för fem år sedan. Och blev tokkär. Allt föll plötsligt på plats.

Samtidigt kom sorgen över att inte kunna få barn tillbaka.

– Vi ville verkligen ha barn. Samtidigt sa vi till varandra att ”vi är så gamla nu att det ändå inte är någon idé”.

Då kom nästa chock. Under ett läkarbesök fick Susanne reda på att hon visst hade befruktningsdugliga ägg – men att de klumpat ihop sig i äggstockarna.

– Jag var över 40 och plötsligt öppnade sig möjligheten för en IVF-behandling (provrörs-

befruktning.)

Susanne och Anders gick hem och funderade.

– Det tog tid innan allt sjönk in. Tanken på att vi skulle kunna bli föräldrar var omtumlande. Men vi ville försöka.

I början av 2006 påbörjade Susanne behandlingen med nässpray, temptagningar och sprutor. I juni plockades sex ägg ut, fyra bedömdes som ”fina” och befruktades.

Två frystes ner, och två placerades i Susannes livmoder.

Tio veckor senare kom beskedet. Susanne var gravid!

– Jag satt bara ?och stirrade på den där stickan (skratt). Jag kunde inte fatta att det var sant.

Men det var sant – Susanne skulle äntligen få bli mamma.

– Efter några veckor fick vi veta att det ena embryot hade tillbakabildats. Så det blev inget. Men det andra växte som det skulle.

Hoppas på fler barn

Efter 12:e veckan släppte oron för ett eventuellt missfall. Susanne och Anders berättade för släkt och vänner att de skulle bli föräldrar.

Oscar föddes den första mars i år. Den dagen fanns det inte ett torrt öga i förlossningssalen.

– Tårarna bara rann. Jag tittade på honom och försökte intala mig att: ”Han är min och Anders bebis”.

Susanne fortsätter:

– Det är fortfarande underbart att sitta och titta på honom.

– Ge inte upp! Hör av er till vårdcentralen och be att få genomgå en fertilitetsutredning. Nu hoppas Susanne och Anders att de ska kunna använda de två ägg, som fortfarande är nerfrysta – så att Oscar kan få ett syskon.

– Det vore drömmen. Men om det inte går är vi ändå jättelyckliga över vår fina pojke. Han är det bästa som hänt oss.