”Det var pluttenutt- extravaganza extra allt”

Malin Wollin

Malin Wollin om förstfödda dotterns rosa utrustning och fenomenet tjej- och killfärger

helskärm

Innan jag fick dotter nummer ett hade jag bestämt mig. Inget königt. Inga prinsessor. Inget lullull.

Så födde jag henne. Och så gödde jag henne. Med rosa klänningar från HM. Det var lull och lull med stort L.

Jag kunde inte låta bli. Det var rosa pluttenuttextravaganza extra allt.

Feminismen out the window.

Så kom dotter nummer två och nu skulle det göras om och göras rätt. Och det gjordes det.

Det var snickarbrallor och blårandiga tröjor. Bruna manchesterbyxor och gröna toppar.

Och det är inte ställt utom allt rimligt tvivel att detta har påverkat dem men; det håller i sig.

Stora är rosa och lilla är nöjd med vilket som. Det gjorde skillnad.

Och så har jag då fått en son.

Hur gör jag nu?

På gaveln till hans spjälsäng sitter en virkad apa i rosa tyllkjol och hatt med blomma.

Joachim krävde att apan skulle avlägsnas men apan stannar. Monkey stays. Apan är mitt königa alibi att jag gör mitt bästa.

Lillasyster kommunist-feminist Elin åkte till USA och köpte en babyfilt med rosa prickar på. Den ligger nu hopvikt till en kudde under en brun filt.

Elin skulle inte ha några som helst problem med att klä gossebarnet i en rosa tröja med söta applikationer i form av bebiselefanter i kjol och glittrigt trollspö.

Men jag är skeptisk.

Jag kan klä mina tjejer i slips och manschettknappar. Men jag är inte redo att klä min son som en flicka.

Varför?