”Vi fick tre tvillingpar på sex år”

Rose-Maries graviditeter gav dubbel glädje

Hon har fött tre par tvillingar på mindre än sex år.

Det gör Rose-Marie Karlsson till en riktig rekordmamma.

– Egentligen är det inte så konstigt, jag släpper två ägg åt gången, säger hon.

Två vuxna och åtta barn på 100 kvadratmeter. Huset i Södertälje borde vara hur stökigt som helst. Men icke – här är faktiskt riktigt välstädat.

Fast det har sin naturliga förklaring, får vi veta.

– ”Extreme home make over” är ingenting jämfört med den senaste timmen här. Vi har farit runt som galningar. Plock, plock, plock, säger mamma Rose-Marie Karlsson, 38, och skrattar.

Sen snusar hon lilla Enya, tre månader, i det mjuka fjunet på huvudet. Hon vilar tryggt på mammas ena arm och följer med henne i alla rörelser. Den här armen är van vid barn, det märks.

Familjen är inte bara stor, den är också en av landets ovanligaste. Under loppet av bara sex år har

Rose-Marie och maken Nizze nämligen satt tre tvillingpar till världen.

Först kom Tindra och Theo, 5, sen Meja och Viggo, 2, och nu senast, minstingarna Troy och Enya, tre månader. Sedan ett tidigare äktenskap har Rose-Marie Amanda, 15, och James, 14.

”Vi började skratta”

I dag är alla barnen hemma och stämningen är sprallig och glad.

– När vi fick reda på att vi skulle ha tvillingar första gången blev vi jättechockade, sen började vi skratta, berättar Rose-Marie.

Det är sex år sedan hon träffade sin man Nizze. De föll pladask för varandra. Efter tre månader var Rose-Marie gravid med Theo och Tindra.

– Innan jag träffade Nizze var jag nöjd med de två barn jag hade. Men Nizze hade inga, så det kändes naturligt att ha barn ihop. Alla våra barn är planerade, understryker hon.

– Andra gången vi fick veta att vi skulle ha tvillingar brast vi ut i skratt direkt. Men tredje gången var det ganska väntat eftersom jag fått reda på att jag släpper två ägg åt gången vid ägglossning, berättar Rose-Marie som är tacksam över

att alla graviditeterna varit lätta, även om hon förstås känt sig trött och tung. Det har ju inte precis gått att lägga sig på sofflocket och vila.

Under veckodagarna är Nizze på jobbet som lageransvarig.

Rose-Marie är hemma.

Det är ständigt ett fasligt trixande med hämtningar och lämningar till dagis, matlagning och barn som hittar på bus.

– Många undrar hur vi orkar, men det är faktiskt inte så farligt. Fast det är klart, det blir ju dubbelt av allt; matning, blöjbyten, kläder som ska på ...

– Men en av fördelarna med att ha många barn är att de blir så självgående och inte klänger på mamma hela tiden. Tvååringarna går till och med till ?femåringarna för att få tröst.

Rose-Marie blir plötsligt tyst och lyssnar.

– Vem är ledsen? frågar hon.

Hälften har blöja

Storasyster Amanda rycker ut och kommer tillbaka med lille Troy.

Mor och dotter byter bebis med varandra. Dags att byta blöja.

Snabbt och säkert går det på skötbordet. Hälften av barnen har blöja och Rose-Marie kan byta i sömnen. Swisch, så är det klart!

Stor hjälp får hon om dagarna av Amanda och James som tidigt fick lära sig att hjälpa till med småttingarna.

– Jag passar barnen, plockar undan och sånt. Men de är så snälla och goa, så det är bara roligt, säger Amanda som satt sig på en gunga på altanen med lilla Meja i knät.

– Jag hjälper till så mycket jag kan, min uppgift är framför allt diskmaskinen, säger James.

Och så sitter de barnvakt så att mamma och Nizze kan gå på bio någon gång i halvåret. James och Amanda får pengar, kläder och datortid för att de ställer upp.

– De har lärt sig att sätta sina egna gränser. Ibland säger de nej, nu är det för mycket. Och det är jättebra! säger Rose-Marie.

Åker på utflykt tillsammans

Också tonåringarnas pappa Stefan rycker in ibland.

– När vi åkt till BB de två senaste gångerna passade han och tonåringarna de minsta barnen, säger Rose-Marie.

– Och det händer att vi åker på utflykt allihop. Senast var det till Kolmården, fortsätter Nizze.

Innan Rose-Marie blev mamma på heltid arbetade hon som grafisk formgivare och säljare.

– Efter det andra tvillingparet kom vi till en punkt när jag fick välja mellan karriär och familj. Jag valde familjen, säger hon.

– Nu är min stora dröm att måla tavlor och vara med barnen, att kunna kombinera det på heltid, säger hon.

Men måleriet får ligga på hyllan ett tag. Rose-Marie har inte så mycket tid nu när hon är hemma med fyra barn om dagarna. Tindra och Theo går på dagis tre dagar i veckan, men tvååringarna är fortfarande hemma. Det ska de vara fram tills de är tre och ett halvt år.

– Barnen har så många syskon att de får socialt samspel i alla fall.

För att Rose-Marie ska orka med vardagen är hon noga med att sitta ner i lugn och ro under några minuter och äta frukost varje morgon.

– Morgnarna är hektiska. Jag har fyra blöjor att byta, två barn att amma och så ska vi allihop till dagis och lämna Tindra och Teo.

Rose-Marie står för i princip allt hemarbete. Även om Nizze förstås gör så mycket han orkar och hinner.

– Ibland hjälper jag till. Håller du inte med om det? frågar han Rose-Marie och ler lite försiktigt.

Hon ger honom ett lite retsamt leende tillbaka. Det står ganska klart vem det är som drar i trådarna i hemmet.

– Men på helgerna delar vi på sysslorna, så jag får lite egen tid, säger Rose-Marie som erkänner att ibland blir det bara för mycket, att känslorna tar överhanden.

Viktigt att vara tydlig

– Det är klart att jag får spel ibland. Då skriker jag en stund, sen går det över. Jag tror att det är nyttigt för barn att se sina föräldrar arga ibland, så länge man är tydlig med varför man är arg. Över huvud taget är det mycket viktigt att vara tydlig när det gäller barnen.

Paret säger att en annan av hemligheterna för att få storfamiljen att fungera är att mamman och pappan får egen tid tillsammans.

– Det behöver inte vara så komplicerat. Ibland bestämmer vi oss bara för att laga något gott ihop efter att barnen har somnat. Men då pratar vi aldrig om vardagsbestyren, utan vi koncentrerar oss på varandra. Det är jätteviktigt!

Det verkar ju onekligen vara ett vinnande koncept. Och frågan är om inte familjen kommer att utökas med ännu ett tvillingpar i framtiden.

– Det räcker nog bra nu ... Man måste ju inse sin begränsning ... säger Rose-Marie lite trevande.

– Så brukar hon alltid säga, säger Nizze med ett stort leende.