”Det kommer alltid vara bögen och inte Joakim”

Publicerad 2013-07-31

Joakim: Det jobbigaste med att komma ut är att man får en stämpel

Joakim Lindqvist berättar att de flesta tjejkompisarna tog det bra när han kom ut, men att det var värre med killarna.

När Joakim Lindqvist var 14 år kom han ut som homosexuell.
Sedan dess har han fått utstå kränkningar, kommentarer och utanförskap.
– En släkting ville inte ens gå på samma sida av vägen som mig, säger han.

I tonåren är det inte lätt att känna att man passar in. Bor man dessutom i en mindre stad och kommer ut som homosexuell blir det inte lättare. Joakim Lindqvist, 18, pratade med sina kompisar om sin sexualitet första gången när han var 13-14 år.
– Något år senare visste alla om det och det spred sig på skolan. Sedan började jag blogga och då var jag själv mer beredd på att visa det för andra.
Anledningen till att han valde att berätta, trots sin relativt unga ålder, var att han var trött på att hålla det hemligt.
– Jag tänkte på det hela tiden. Jag gick samma väg till skolan och tänkte på det varje morgon, undrade varför inte alla kunde få veta så att jag fick vara mig själv. Direkt efter att jag hade kommit ut kände jag mig fri, säger han.

Värre med killarna

Han umgicks mest med tjejer och de flesta tog det bra, värre var det med killarna i hans högstadieklass.
– En kille som jag är släkt med var värst och han fick med sig de andra. Han ville inte ens gå på samma sida av vägen som mig och kunde byta till den andra om han såg mig. Det var så klart jobbigt i början eftersom jag hade varit vän med dem när vi var mindre men i dag spelar det ingen roll. Vem behöver sådana vänner?

Får kommentarer på stan

Under gymnasiet blev det betydligt bättre eftersom många av eleverna på skolan har sina egna stilar och det inte ses som annorlunda att vara homosexuell. Men på stan möts han fortfarande av kommentarer och blickar.
– I fredags var det exempelvis någon som sa ”kolla han bögen är här” när vi var på krogen. En annan gång när jag var ute och sprang åkte några förbi i en bil, saktade in och körde bredvid mig i min springtakt samtidigt som de skrek ”spring då jävla bög”.
På grund av sin blogg möts Joakim av elaka kommentarer även på internet.
– Där vågar folk skriva vad som helst. Jag försöker att inte bry mig så mycket men det är klart att det inte känns så kul. Det märks på vissa kommentarer att det är från folk som vet vem jag är. Men jag får positiva mail också.

Vill flytta till större stad

Trots att han har gått igenom några jobbiga år efter att han kom ut som homosexuell ångrar han inte sitt beslut.
– Jag har kommit mina vänner närmare när jag har blivit öppen med vem jag verkligen är. Jag har också fått många nya vänner och kanske har jag hjälpt andra i samma situation. Det känns bra, säger han.
I framtiden planerar Joakim att lämna hemstaden bakom sig och flytta till Stockholm eller annan större stad.
– Det jobbigaste är att man har en stämpel. Det kommer alltid vara bögen och inte Joakim. Om någon ska förklara vem jag är säger de ”det är han som är bög”.

Han tror att den mobbning han har utsatts för beror på att han växte upp på ett mindre ställe där de flesta var emot homosexuella. Nu tycker han att människor börjar förstå, bryr sig mindre och att det förhoppningsvis blir mer och mer accepterat.
– Ja, jag är bög och jag är stolt över det. Jag försöker tänka att det är andra som tycker att det är så jobbigt att de har en bög omkring sig att de måste skrika saker efter mig. Det är de som tänker på det, inte jag.