"Jag blev chockad och ringde upp tillverkaren av gravtestet"

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-16

Annica, 35, hade gett upp hoppet om att bli mamma

”Lägg ner drömmen om barn.” Läkarens ord var nådastöten för drömmen om barn. Annica Lindström, 35, lider av endometrios och har gått igenom sex IVF-behandlingar. Och kunde bara inte bli med barn.

Tills för ett år sedan då två graviditetstester plötsligt visade positivt resultat.

– Jag blev så paff att jag ringde tillverkaren och klagade på testet, säger Annica med Ella, tre månader i famnen.

Annica Lindström, 35, bor i Karlstad tillsammans med maken Peter Olofsson, 44, William, 9 (Peters son från ett tidigare förhållande) och lilla Ella, tre månader.

För tio år sedan fick Annica Lindström, 35, veta att hon led av endometrios. Sjukdomen leder till sammanväxningar och cystor i bland annat äggledare vilket minskar chansen att bli gravid med 25 procent. Hon hade länge misstänkt att något var fel. Smärtorna vid mens var så intensiva att hon svimmade.

Tre gånger under de senaste tio åren har hon opererats för att ta bort cystor, en del så stora som 10 centimeter.

– Min vänstra äggledare har tagits bort helt. Den var så illa åtgången att den inte gick att rädda, säger hon.

Men hon gav inte upp. Tillsammans med sin förra man började hon kampen för att få barn. Det blev år av tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Under några års tid gick de igenom inte mindre än sex IVF-behandlingar. Två bekostade de privat, fyra fick de genom landstinget.

– Alla gånger fick de ut fina ägg från mig och många av dem blev befruktade. Men inget av embryona de satte in ville fastna, säger hon.

Det här slet mycket på deras relation. Allt fokus låg på nästa läkarbesök, på att läsa om ny forskning, och ännu en IVF.

– Barnlösheten kändes som ett stort svart hål, en sorg och en tomhet. Men jag var till sist tvungen att acceptera ett liv utan barn, säger hon.

Flyttade till Karlstad

De skiljdes som vänner för fem år sedan och Annica tillät sig att bara vara ett tag. Hon tränade och mådde bra och släppte tanken på barn.

Tills den där dagen på golfbanan i Sunne sommaren för tre år sedan. Då mötte Annica sin Peter. Hon lämnade Stockholm och flyttade till Karlstad.

– Vi hade inte helt släppt tanken på barn, men eftersom jag gjort så många IVF-behandlingar var vi inte helt säkra på om vi skulle orka det.

Sin senaste operation gjorde hon våren 2008 och då ville läkaren ta bort även den högra äggledaren.

– Han försäkrade mig om att det inte på något vis behövde ha den kvar eftersom den var så igenväxt, vriden och förstörd. Jag ville bestämt ha den kvar och var rädd att jag inte skulle känna mig som en kvinna utan. Men han var väldigt tydlig och sa rent ut att jag kunde lägga ner tanken på barn, säger hon.

Men så för ett år sedan var mensen plötsligt två veckor försenad. Tillsammans gjorde hon och Peter ett graviditetstest hemma, och det visade positivt.

– Jag blev så paff att jag ringde tillverkaren och sa att det inte är okej att luras. ”Jag kan faktiskt inte vara gravid”, sa jag till dem, säger hon.

Nio års barnlängtan var över

Men gravid var hon. Det följde en tid av oro. Risken för utomkvedshavandeskap är ganska stor om man har endometrios.

– När jag såg hjärtat picka på ett tidigt ultraljud, ja då brast det lite för mig. Någon ville mig väl eller så krävdes det helt enkelt en värmlänning, säger Annica.

Den 2 januari i år var nio års barnlängtan över. Ella heter hon och mamma Annica befinner sig i ett riktigt lyckorus. Läkarna kan inte riktigt förklara att hon faktiskt kunde bli gravid. Ibland händer det bara att kroppen vinner över hindren.

– Jag är i grunden en positiv person men de här åren har jag sörjt mycket och känt att något fattats. Nu känner jag mig komplett.

Följ ämnen i artikeln