Rör inte min mage!
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-07-31
När man blir med barn upptäcker man till sin fasa en mängd nya och oväntade fenomen. Ett av de otäckaste är att gravida kvinnor och nyblivna mammor är allmän egendom.
Från att bara ha varit min egen Terri blir jag snabbt samhällets angelägenhet.
När du är med barn är det legitimt för främlingar att kliva fram till dig när du sitter på restaurang och ifrågasätta om du verkligen ska sitta på rökavdelningen eller dricka så mycket kaffe. Om du käkar lunch och dricker lättöl till dyker det upp typer som vill försäkra sig om att det är lättöl och inget annat i glaset. Det är säkert bara av omtanke, men det är ett omyndigförklarande av mig som blivande mamma. Hur långt får allmänhetens engagemang i andras foster eller spädbarn gå? Får man skälla ut en gravid kvinna på stan för att hon röker?
Väntar du barn? Då är din kropp inte längre din egen. Människor du knappt tagit i hand klappar dig på magen och kommenterar hur mycket dina bröst har vuxit. Vissa kanske tycker det är mysigt, men för mig är det integritetskränkande. Magen är privat, både med eller utan barn i den. Ingen människa skulle annars få för sig att ta Bosse på lagret eller personen framför i konsumkön på magen. Det är sånt man bara inte gör.
Och det blir knappast bättre efter förlossningen då allmänheten inte drar sig för intima frågor om hur mycket man spruckit. Ursäkta, men det är faktiskt mitt underliv du vill diskutera! Det kan inte vara något som berör fler än mig, min man och min gynekolog.
Det brukar ofta sägas att gravida kvinnor utstrålar nåt särskilt. Ja, vi gör tydligen det, för alla som ser oss, främlingar som bekanta, kan inte låta bli. De bara måste berätta om graviditeter som gått snett, spädbarn som dött och 48-timmarsförlossningar. Jag tror att de havande vill höra det lika lite som rödhåriga ständigt skulle vilja höra historier om rödhåriga det gått dåligt för.
De senaste nio månaderna har övertygat mig: folk är inte kloka. Om jag blir på smällen igen kommer jag snabbt att låta trycka upp en ”Rör inte min mage!”-tröja. Sen får folk förorättat mumla om hormoner hur mycket de vill.
Terri Eriksson (lena.widman@aftonbladet.se)