5-minuters-metoden fick Hannah att sova 12 timmar
Uppdaterad 2011-05-20 | Publicerad 2002-06-16
Dominika Peczynski, 32, vd för pr-byrån Mafioso. Dotterm Hannah, 2 år i augusti.
– När Hannah var fem månader körde jag 5-minutersmetoden på henne, vilket innebär att när barnet börjar skrika så går man in i rummet och säger vänligt men bestämt att ”nu ska du sova”. Man tar inte på barnet och tänder inga lampor. Sedan går man ut och väntar 5 minuter, vilket så klart är helt hjärtskärande eftersom barnet då skriker för fullt. Men det är bara att skärpa sig. Första natten gör man om samma sak kanske sju gånger, men andra natten blir det bara fyra gånger, tredje natten två gånger och fjärde natten ingen gång. Hannah har sovit 12 timmar per natt sedan dess. Jag vet att metoden är omdebatterad men personligen tycker jag den är helt suverän. För hur kul är det att vara helt förstörd av att inte få sova? Hur bra förälder blir man av det?
”Jag vyssjade, vaggade och säkert allt fel...det var jobbigt”
Tilde de Paula, 29, programledare. Sönerna Elian, 2, och Zion, 10 månader.
– Med det första barnet, Elian, så vyssjade och vaggade jag och gick fram och tillbaka med honom och gjorde säkert alla fel man kan göra. Det var inte så kul. Men när han var 1 1/2 år så slutade jag upp med det och nu ligger han i sin egen säng. Efter jag har lagt honom sätter jag mig i vardagsrummet så att han ser mig och inte blir rädd. Den yngste, Zion, som är 10 månader, har jag vant från början att ligga i egen säng. Jag brukar sjunga en sång, hålla honom i händerna och klappa på honom. Allt för att han och jag ska komma i stämning. Han ska känna att jag utstrålar lugn och trygghet. Mina barn märker nämligen direkt om jag är stressad eller trött, och blir själva stressade av det. Då tar det minst en timme innan de somnar. Jag testade vid ett tillfälle en sådan där skrikmetod men mådde fysiskt dåligt av det. Skriker mina barn vill jag finnas där för dem och se till att de mår bra.
”Jag bar runt på Malte och sjöng”
Pontus Gårdinger, 37, programledare. Sonen Malte, snart 2.
– Jag tycker att jag har haft det relativt enkelt, jag bar runt på Malte och sjöng, och det gick bra. Jag körde inte med några slags metoder, för jag visste inte ens om att det fanns sådana. Nu när han är lite större, så läser jag för honom och vill han absolut inte somna berättar jag för honom om alla andra han känner som sover. Det brukar hjälpa.
Anna Thunman