"Jag tror vi värderar tiden annorlunda nu"

Johan Gunnarsson

Malin, 31, och Henrik, 34, sålde huset och drog till Sydamerka

På ytan var allt perfekt.

De bodde i ett flott hus i ett av Gävles finare områden, de var nygifta och hade precis fått barn.

Då fick Malin ett utbrott.

Malin Sand, 31, lutar sig tillbaka i fåtöljen. Hon berättar att resan till Hawaii och Sydamerika förändrade deras liv i grunden. Det fina huset är borta och det mesta av ägodelarna också. I stället bor de i ett kollektivhus i centrala Gävle.

De stormtrivs. Maken Henrik, 34, häller upp kaffe och sätter på en film till dottern Emmy, 3.

Innan de åkte satt Malin och Henrik fast i ett klassiskt ekorrhjul som snurrade på med mat, disk och jobb. Malin jobbade som informatör och Henrik som tekniker. De bodde bra och hade precis gift sig, men det fanns lite eller ingen tid till att vara spontan.

– Jag tänkte "Är det så här man ska leva?". Ville man träffa en kompis för en kopp kaffe fick man boka in en tid nästa söndag kl 15, säger Malin.

Bägaren rann paradoxalt nog över när hon precis gått på mammaledighet med Emmy i april 2005. I stället för att insupa ledigheten och den frihet den förde med sig fick hon panik.

– Jag kunde inte njuta. Jag tänkte bara på att jag snart skulle tillbaka till jobbet och då skulle vi vara tillbaka i hjulet igen.

Behövde en förändring

Sent en kväll fick hon vad Henrik kallar ett utbrott. Hela natten pratade de om vad de egentligen ville med livet. Till slut konstaterade de att de behövde en förändring. Enligt planerna skulle de åka en vecka till Kanarieöarna på hösten, men det kändes inte tillräckligt.

– Jag sa "vi säljer skiten och drar", säger Henrik.

Med ”skiten” menar han huset, möbler och en massa prylar. De hade flyt och kunde sälja huset till ett par kompisar. Prylarna sålde de genom att anordna en loppmarknad hemma. Färgglada post-it-lappar basunerade ut priserna. De få saker de ville behålla stoppades in i förråd hos släkt och vänner.

Henrik säger att när de väl bestämt sig för att resa bort, långt och länge, rullade förberedelserna på utan problem. Praktiskt sett var det inga problem för Malin att få tjänstledigt samtidigt som Henrik var pappaledig. Båda var övertygade om att det skulle göra dem gott. De behövde ett avbrott och ”lyftas ur sitt sammanhang för att värdera om livet”, som Malin uttrycker det. De behövde få perspektiv.

Satte kurs mot Hawaii

Med bomullstussar i Emmys öron lämnade de Sverige med flyg i januari 2006, och satte kurs mot Hawaii och en lyxig start på äventyret. Emmy somnade redan när planet taxade ut och hade inga problem att klara långflygningen.

Efter tre veckor på soliga Hawaii flög de till forna inkariket i Peru och huvudstaden Lima. De landade mitt i natten och på knackig salsa-spanska försökte Henrik på telefon få tag på någonstans att bo. En hjälpsam taxichaufför hjälpte till och räddade den första natten i Sydamerika genom att visa vägen till ett hotell..

När de stuvade in bagaget i taxin försäkrade sig chauffören om att bakluckan var ordentligt låst. För säkerhets skull alltså – Lima är inte världens säkraste stad. Men Malin och Henrik hade inga problem alls, varken i Lima eller på resten av resan.

– Det kändes ganska avlägset att någon skulle råna en barnfamilj, säger Malin.

– Det enda var att vi blev blåsta på 20 dollar när vi växlade pengar. Men det kändes mest som att vi var dumma som gick på det, säger Henrik.

Från Lima åkte de söderut mot Nazca och såg de berömda linjerna i öknen. Därefter vidare till Arequipa, Cuczo och in i regnskogen. Där mötte de en shaman som avslöjade några av djungelns hemligheter.

– Vi lärde oss en hel del om naturen där. Han var väldigt kunnig om medicinalväxter.

Emmy hängde så klart med hela tiden. Oftast i en bärsele på någon av föräldrarnas magar. Henrik och Malin försökte ta seden dit de kom och ha henne i en bärsjal, men fick aldrig någon snits på det.

– Många var väldigt nyfikna på Emmy och det var öppna famnen mest hela tiden, säger Henrik.

Värderar tiden annorlunda

Väl tillbaka i Lima flög de till Costa Rica, med buss vidare genom Centralamerika för att slutligen hamna i Mexiko. Hem kom de först efter ett halvår. Båda var såklart supernöjda med den fantastiska resan och precis som de hoppats fick de gott om tid att fundera över livet och framtiden.

Båda gick tillbaka till sina gamla jobb, men numera arbetar de deltid.

– Jag tror vi uppskattar och värderar tiden annorlunda nu. I dag är en torsdag lika mycket värd som en ledig lördag.

När de kom hem från resan stod de utan bostad. Efter en kort tid i en trist lägenhet hittade de till ett kollektivhus där man turas om att laga mat till alla och städa. En social fullträff med mycket folk i rörelse i närheten.

En annan fullträff var lilla Maya som föddes i mars i år. Och självklart ska även hon få ut och resa. Först tänkte de åka till Afrika, men till slut föll valet på Sverige. I sommar sätter de sig i bilen för en tremånaderstripp på hemmaplan.

– Några stopp har vi planerat, men annars tänker vi ta dagen som den kommer. Det är bäst så, säger Malin.