”Ta vad ni vill ha, bara jag slipper TJATET”

Malin Wollin

Malin Wollin är beredd att spy på all reklam

Jag är så trött på reklam att jag kan spy.

Reklam på radio, reklam på TV, reklam i tidningen, reklam i lådan, reklam på nätet.

Jag känner mig antastad och ibland har jag lust att plocka fram plånboken och hista iväg den.

”Ta mina pengar, ta vad ni vill ha, bara jag slipper TJATET.”

Pengar får världen att gå runt. Men jag vill stanna jordklotet. Jag vill att alla ska starta småskaliga, självförsörjande jordbruk och sälja bilen. Alla ska leva i sus och dus långt från köp och sälj och irriterande brus.

För ett halvår sedan gjorde jag en jättefin Ej reklam-skylt till brevlådan. Det tog tre månader och så hade den regnat bort. Vi har samma brevbärare nu som då, tror han att vi vill ha reklam igen bara för att bokstäverna har regnat bort?

Det verkar så, för nu har vi en utrotningshotad regnskog i lådan varje måndag.

Men jag kan ta köphetsen. Jag kan stå ut med reklamblad, jinglar och erbjudanden. Men vad jag inte klarar är telecomföretagen på Coop. Precis innanför dörrarna står de. Alltid två killar som är tjugotvå år och har håret fullt av gelé och händerna fulla av abonnemang jag inte vill ha.

Jag brukade tro att det räcker med att säga att jag inte behöver produkten de säljer. Detta är fel. Börjar man prata så har de halva inne. Då är köpet i hamn. För jag tänker att jag ska vara snäll och förklara att jag har ett avtal som löper på två år och att jag precis har köpt en svindyr kameramobil.

Nej, nej, nej. Jag är ändå en idiot om jag inte köper deras skräpmobil med för små knappar och tecknar ett HAHAHA- you sorry fuck-avtal.

Låt mig vara ifred när klockan är 20:15 och jag vill handla mat för 1500 kronor och hinna hem till House innan bebisen vill amma.

Så nu för tiden är jag no more Mrs nice mom. Jag ser dem vänta på mig vid hudkrämernas kortsida. Jag tittar på blommorna till höger, springer förbi med ett gnisslande swish och skriker:

”JAG ÄR JÄTTENÖJD. JAG ÄLSKAR TELETVÅ. JAG ÄLSKAR MIN TELEFON.”