”Jag var helt maktlös”

Erica gick från att vara narkoman till toppoliktiker – men hennes tuffaste kamp blev mot TV4

helskärm

Hon har varit i knarkträsket och vänt. Nu har hon siktet inställt på riksdagen.

Erica Lejonroos, 40, vet hur det känns: att vara hög på heroin, att sitta i isoleringscell på häktet och att vara skuldsatt upp över tänderna.

Men inget av det har fått hennes värld att rämna på det sätt som när TV4 nästan 15 år senare satte igång ett drev emot henne.

–?Det var fruktansvärt, det spelade ingen roll hur mycket jag dementerade uppgifterna. Under två veckor kunde jag varken äta eller sova. För första gången i mitt liv fick jag använda sömntabletter bara för att få en blund i ögonen, säger Erica Lejonroos.

Flyttade ständigt runt

När hon tar emot oss på riksdagskansliet i Stockholm gör hon det med ett leende på läpparna. Om jag inte känt till hennes bakgrund hade jag aldrig anat vad hon gått igenom. Kvinnan framför mig är välklädd, med fräsch hy och hela tänder, hon skrattar och är vältalig, på inga sätt symboliserar hon stereotypen för en före detta kriminell knarkare.

Vi sätter oss ner och hon börjar berätta. Om de vilda tonåren när hon ständigt flyttade runt och försökte passa in. Festandet som började vid 12 års ålder och eskalerade när hon som 17-åring lämnade familjen och flyttade till Stockholm.

–?Jag fick jobb som vårdbiträde och träffade partyfolk. Vi provade det mesta, allt från tabletter och hasch till amfetamin.

När Erica var 19 år tog hon heroin för första gången och trillade dit.

–?Heroinet fick mig att må fantastiskt och ganska snabbt blev jag missbrukare på ”riktigt”.

”Dolde missbruket”

Under flera år levde Erica ett dubbelliv. På natten jobbade hon som undersköterska och på dagen i en skinnaffär. Samtidigt var hon missbrukare, först av heroin men efter ett tag gick hon över till amfetamin och i den vevan började hon också langa.

Hela tiden dolde hon sitt missbruk för familjen och för de flesta arbetskollegorna.

–?Jag tror de visste att något var fel men valde att inte se det. Jag hade magrat och somnade dessutom ibland på nattskiftet. Så här i efterhand tycker jag att mina chefer borde gjort något.

När Erica var 23 år greps hon av polisen.

I en månad satt hon isolerad i häktet utan att kunna prata med någon.

–?Det var jättejobbigt och jag kände en oerhörd skam och skuld. Mina föräldrar hade börjat misstänka att något var fel. Men att det var så här illa visste ingen.

Hon dömdes för grovt narkotikabrott och fick avtjäna ett år på en kvinnoanstalt.

–?Min langare hade berättat för mig att om jag tjallade så var jag så gott som död, så jag höll tyst.

I fängelset blev Erica drogfri men missbruket kom tillbaka i samma stund som hon lämnade anstalten.

–?De tre första månaderna tog min langare hand om mig. Men efter det blev det svårt. Jag blev den typiska knarkaren, indragen i inbrott, höll mig undan från familjen, ljög och gick ner mig mer och mer.

Till slut åkte hon dit igen.

–?Jag firade min 25-årsdag i häktet och mådde för jävligt. Jag kände att jag tappat bort alla värderingar. Jag förstod att nästa steg var att injicera och börja prostituera mig och det steget var jag inte villig att ta.

Rätsida på livet

Så i stället bad Erica om hjälp.

Ett halvår bodde hon på ett behandlingshem och sedan följde uppbackning och terapi under en lång period.

–?Jag kände att jag bara hade en chans och har aldrig fått ett återfall, säger hon.

Tjugofem år gammal började Erica få rätsida på sitt liv. Hon fick ett jobb på hemtjänsten och började sin skuldsanering.

Efter flera års slit levde Erica ett ”vanligt” liv. Hon pluggade och började engagera sig i Kris, kriminellas revansch i samhället. Så småningom startade hon eget företag och när hon 2003 flyttade ut till Sundbyberg blev hon aktiv medlem i moderaterna.

Erica kände att hon hittat hem.

Efter valet 2006 blev hon tillfrågad om hon ville bli det nya moderata kommunalrådet och ordförande i kommunstyrelsen i Sundbyberg. En uppgift hon tackade ja till.

”Jag var så naiv”

Den 30 oktober 2006 skulle hon tillträda, allt var klart.

Men ett nyhetsinslag på TV4 den 23 oktober förändrade allt.

–?På eftermiddagen ringer en reporter från TV4 upp mig. Jag svarade lite på några frågor, men sa att jag inte hade tid för en intervju.

Det hela handlade om att Erica fått pengar ur en fond medan hon satt i styrelsen för Kris. Det rörde sig om knappt 3?000 kronor som skulle användas för tandvård.

Erica hade mycket riktigt tagit emot dessa pengar, men satt inte i styrelsen när beslutet togs. Pengarna hade dessutom betalats tillbaka eftersom det uppdagats att pengarna bara var till för personer som var folkbokförd i Stockholm, vilket Erica inte var.

Både Kris och moderaterna skickade ut pressmeddelanden där man nekade till att Erica skulle fuskat sig till pengarna. TV4 tog bort inslaget från de sena kvällsnyheterna men skadan var redan skedd. TT och flera andra tidningar hade snappat upp inslaget och drevet var igång.

–?Jag var först så naiv och trodde att det skulle blåsa över, men jag hade fel.

Dagen efter var Ericas inkorg fylld av hatbrev.

–?Jag googlade mitt namn någon dag efter inslaget och fick över 70?000 träffar, då förstod jag att det inte skulle försvinna.

Så Erica avgick innan hon tillträtt.

–?Det var som att marken under mig försvann, jag var helt maktlös. Till och med grannarna började skälla ut mig i trappen.

I två veckor fortsatte det innan det till slut vände och hon fick upprättelse, först genom en artikel i Aftonbladet.

Flera hörde av sig och bad om ursäkt, men inte TV4.

Trivs fantastiskt bra

Kort därefter fick hon jobb som politisk sekreterare på moderaternas kansli. Efter tre månader blev hon regionschef.

Nu har hon siktet inställt på att själv komma in i riksdagen 2010. Helst vill hon jobba i justitie- eller socialutskottet.

–?I början ångrade jag bittert att jag avgick, men det gör jag inte längre, jag trivs fantastiskt bra här, avslutar Erica Lejonroos.