”Opal är mannen i mitt liv”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-07
Marita Thorsén, 36: Min sambo blev svartsjuk på hästen
Fuxvalacken Opal är hennes största kärlek.
Och han har redan konkurrerat ut två mänskliga rivaler.
– De blev svartsjuka. Karlar blir så jäkla needy, suckar Marita Thorsén.
Marita, 36, flyttade till Björnlunda, Södermanland, för några år sedan. Här förverkligade hon sin dröm om att leva lantliv med häst, katt och hund. När hon träffade Opal var förälskelsen omedelbar. Fuxen gnäggade upprört så fort hon avlägsnade sig ur stallet.
– Han valde mig. Så var det, säger Marita.
Sambon prioriterades inte
Men ju mer sammansvetsade Marita och Opal blev, desto sämre blev relationen med sambon, Jörgen. Valacken visade sig ha ryggproblem och krävde omsorg alla dagar i veckan. Hon kunde inte åka bort mer än några dagar i sträck och att planera semestrar utomlands var inte att tänka på. Sambon fick finna sig i att bli nedprioriterad.
– Han tyckte att det var jobbigt, hästen kostade pengar och behövde ridas sex dagar i veckan. Han var svartsjuk på att hästen alltid kom i första hand. Karlar säger att de vill ha en självständig tjej – tills de har haft en självständig tjej, säger Marita.
Trivs som singel
Så småningom sprack det första förhållandet. Med nästa dejt valde hon en ny taktik.
– Jag pekade på Opal i hagen och sa: ”Den där, det är mannen i mitt liv. Och honom kommer du aldrig att toppa. Det ska du bara ha klart för dig.”
Det blev ingen långvarig relation.
I dag är Marita singel och trivs bra med det.
– Det är bättre, då blir det inget gnäll i stil med: ”När kommer du hem?” Och så har man inte ens kommit fram till stallet.
Eller: ”Du, ska vi gå på bio?” ”Nej, jag ska till stallet!”
”Jag kan lita på hästen”
Ska hon ha en ny man, ska det vara en med egna intressen, så hon kan få ägna sig åt Opal.
– Honom kan jag alltid lita på. Han är otroligt social, ljuger inte och sviker inte. Jag får en helt annan kontakt med djur än med människor. Måste jag välja är valet enkelt.
Barn kan hon inte heller tänka sig, i alla fall inte nu.
– Skulle jag bli med barn måste jag ta bort min häst, så det är inget alternativ. Men jag tar p-sprutor, så det ska inte kunna hända. Det var väl en orsak till att det sprack i mitt första förhållande. Jörgen ville ha barn, men jag sa nej. Det var inte förhandlingsbart.
”Den andre mannen”, Jörgen, tycker så här i efterhand att hästen var rätt okej.
– Det var mer problematiskt med alla fästingar och hundhår som låg i sängen hela tiden, säger han när vi ringer upp.
Han erkänner dock att hästeriet tog på krafterna.
– Det gjorde det absolut. Det gick inte att planera in några semestrar. Det var ridning varje dag.
Hon säger att du var sotis på hästen?
– Haha, ja så kanske man kan uttrycka det.