”Ibland vill man bara läsa om bögar med lasersvärd”
Publicerad 2013-09-27
Pseudonymen Susan Calvin både skriver och läser fanfiction
I 14 år har Susan Calvin skrivit fanfiction.
Den litterära utmaningen är det som kittlar skrivarnerven.
- Man kan hitta hål i historier och fylla dem med nya idéer på ett kreativt sätt.
För Susan Calvin började det hela med manga-serien ”Sailor moon”. En kompis berättade att det fanns en hel sida på internet där folk lade upp sina egna historier.
- När jag började läsa andras fanfic var jag kanske 16 år och det här med internet var en ganska ny grej. Jag fick en idé, någon borde skriva om det här. Och till slut försökte jag själv.
Anime och manga
Susan Calvin, som är en pseuodym, har sedan dess till och från skrivit fanfiction. Hon skriver framför allt om manga- och anime-serier och beskriver det som ett roligt sätt att umgås när man läser varandras texter och diskuterar dem.
- Det är kreativt på ett annat sätt än att komma på egna idéer. Det finns redan vissa gränser. Det blir en utmaning att hitta andra vägar och lösa problem.
Kvaliteten på texterna varierar stort.
- Jag har läst fanfic som verkligen har varit en litterär upplevelse. Vissa gör så mycket smarta grejer. De kan hitta hål i en berättelse och fylla i det på ett kreativt sätt.
Äventyr och romantik är de genrerna som lockar mest, både att läsa och skriva om.
- Men jag orkar inte läsa heteroromantik i fanfic-form, det är ju hela biblioteket fullt av ändå. Mycket ”vanlig” litteratur med homoromantik är mest komma ut-berättelser eller tragiska livsskildringar à la Gardell. Ibland vill man bara läsa om två bögar som slåss med lasersvärd.
Har alltid funnits
Att återberätta och tolka historier är inget nytt. Historiskt sett har det alltid skrivits och skrivits om. Så som Shakespeares Romeo och Julia har tolkas om till ”West side story”.
- Men det som är så kul med fanfiction är att läsaren känner till kanon, orginaltexten, och kan karaktärerna. Då kommer man rakt in i berättelsen mycket snabbare, säger Susan Calvin.