”Jag hittade hela min familj på Facebook”
Uppdaterad 2011-04-06 | Publicerad 2011-04-03
Kriget slog Mats Fuchs familj i spillror och de skingrades över hela världen.
Men efter 36 års tystnad fann de varandra igen – tack vare Facebook.
– Det är fantastiskt. Det värmde ända in i hjärtat när jag fick kontakt, säger han
Plötsligt ploppade det upp på bildskärmen. Meddelandet – länken till hans förflutna.
”Hej, mitt namn är Mandy, är du min kusin i Sverige?”
Det tog några sekunder innan budskapet sjönk in, innan Mats greppade vem avsändaren var.
– Det är sällan jag blir känslomässigt tagen, men det här var något som klickade till i hjärtat. Jag blev tårögd. Det kändes så stort, så många känslor som kom upp.
Helsingborgaren Mats, 54, har egen familj med fru och barn, men kontakten med Mandy Hughes blev en väg tillbaka till hans rötter, en historia som, på sätt och vis, börjar under Första världskriget.
Familjen Fuchs levde då ett gott liv i Wroclaw som under 1900-talet pendlat mellan att tillhöra Polen och Tyskland.
Mats farfar, Hans, drev egen gynekologpraktik, och de ansågs välbärgade eller till och med rika. Hans blev också en nationens hjälte under Första världskriget och fick en medalj för sitt mod.
Han hoppades och trodde att detta skulle hjälpa familjen undan nazisterna på 1930-talet, men det blev tvärtom.
Eftersom han var jude, intellektuell och dessutom socialdemokrat ”plockades han tidigt”, som Mats uttrycker det. Hans greps och misshandlades så svårt att han avled.
Mats farmor ställdes då inför ett fruktansvärt val – att vänta och riskera att hela familjen skulle gå under eller skicka i väg sina båda söner.
Därför, knappt tonårig och helt ensam, flydde hans pappa i en liten fiskebåt över Östersjön till det främmande landet Sverige och räddningen undan nazisterna.
– Farmor fick smyga ut honom ur Tyskland och jag vet att han först togs om hand av en familj i Göteborg, berättar Mats.
Märkt av förföljelsen i sitt gamla hemland, ensamheten och ovissheten kring vad som hände med hans familj hade Mats pappa det svårt att komma till rätta i Sverige. Av någon anledning, Mats har aldrig fått veta varför, hade hans pappa ingen kontakt med sin äldre bror som på egen hand hade flytt till England.
– Nej, de hade någon enstaka kontakt i början, men sedan bröts det. Pappa byggde upp en livslögn och sa till alla, även till min mor, att hans bror var död, att han hade omkommit i en bilolycka.
Bröderna byggde så småningom upp sina liv på vardera sidan av Nordsjön och Mats föddes 1956. Men när han bara var nio år dog pappan.
– Han hade sina besvär, både psykiska och fysiska, och en natt stannade hjärtat. Det var en stor sorg självklart, men jag har bara ljusa minnen av honom. Vi stod varandra väldigt nära, säger Mats.
Ett par veckor efter pappans död hörde ett spöke från det förflutna av sig – farbrodern som alla trodde var död.
– Genom något juridiskt ombud hade han fått höra att pappa hade dött och han ringde för att beklaga sorgen.
– Jag minns att mamma sa att ”först går min man bort i ung ålder och sedan återuppstår ett spöke”, berättar Mats.
Han minns också att han i början av 1970-talet var i England där han träffade sina släktingar. Men sedan blev det tyst – i 36 år.
Under årens lopp har han själv flera gånger funderat på att söka upp sin engelska släkt. Han har fått i väg några enstaka brev, obesvarade, men var säker på att det skulle bli ett väldigt stort projekt att hitta rätt bland alla efternamnsbyten.
För drygt en månad sedan, i Sussex norr om London, bestämde sig engelskan Mandy för att söka reda på sina släktingar.
Hon knappade in ”Mats Fuchs” och ”Sverige” på Facebook – och fick träff. Svårare än så var det inte.
Hon skickade en fråga som några sekunder senare ploppade upp på Mats bildskärm.
– Jag blev så rörd. Jag har inte så stor släkt och det känns som att jag har fått en ny familj. Jag fick nya familjemedlemmar och jag lär känna min historia.
Mandy har delat med sig av bilder på deras farmor och farfar och berättat det hon vet om deras fäder. Än så länge har kusinerna bara haft kontakt via Facebook, Skype-samtal och mejl, men Mats hoppas kunna åka över och hälsa på i England.
– Vi kan prata om allt och det är klart att jag är enormt nyfiken. Det är en helt ny värld att upptäcka.
Han hoppas också att hans egna barn bygger vidare på kontakten, kanske med Mandys barn, tremänningarna. Och vem vet? Släkten kanske blir ännu större.
– Mandy har släktforskat och på min farmors sida har vi släktingar i Australien också.