Poliserna i skolattacken: ”Vi sköt samtidigt”

Anders Johansson

”Gärningsmannen var nyklippt och hade sminkat sig”

Anton Lundin Pettersson gjorde inte minsta ansats till att hejda sig när poliserna tagit sig in i skolan och skrek: Polis!

I stället höjde han svärdet och gick emot dem – och de två poliserna sköt samtidigt.

När de tog av honom masken visade det sig att han sminkat sig, enligt tidigare hemliga utredningsdokument.

Det var en fruktansvärd syn som mötte den första polispatrullen som kom till skolan Kronan i Trollhättan klockan 10.17 torsdagen den 22 oktober.

Larmet gällde vad som betecknas "pågående dödligt våld", och poliserna drog därför sina vapen direkt när de kom ut ur bilen. Och de agerade efter den nya inövade taktik som är utvecklad efter skolskjutningar – att gå förbi eventuellt skadade och i stället sätta fokus på att stoppa gärningsmannen.

Åklagare har nyligen lagt ner utredningen mot de två poliserna som sköt, några misstankar att de har agerat felaktigt finns därmed inte.

Av förhören, som Aftonbladet tagit del av, framgår all den dramatik som mötte dem.

Kunde inte rädda

Precis innanför entrén låg två personer.

– Det var mycket blod. Jag ser att det är ingenting som jag kan göra snabbt för de två. De är så svårt skadade. Vi söker av för att se var gärningsmannen är, säger en av poliserna i förhören.

De fick direkt syn på honom när han kom gående en våning upp. Poliserna tog sig fram mot en trappa och började gå upp mot honom bakom hans rygg.

– Vi ropar polis. Gärningsmannen vänder sig om och går emot oss.

Poliserna såg också hans beväpning.

– Han har ett svärd i ena handen. Han går raskt och rakt emot oss.

Båda sköt samtidigt

Båda poliserna sköt då så samtidigt att bara en smäll hördes. Poliserna var båda övertygade om att bara en av dem skjutit. Båda skotten tog mitt i bålen, som på de måltavlor polisen är tränade på. Gärningsmannen tog sig för magen och segnade ner på golvet. En av poliserna försökte stoppa blödningen men gärningsmannen började då att göra motvärn, så mycket att en av poliserna fick ta ett benlås, trycka ner hans huvud mot golvet och sätta på honom handbojor.

De slet av honom den mask han bar och frågade vad han hette och han svarade sitt namn.

Poliserna upplevde att det hela var overkligt. En av dem berättar i förhören:

– Han var nyklippt. Han hade rakat hår på båda sidorna. Han hade nya kängor och en hjälm. Han spelade hög musik, riktig hårdrockmusik. Han hade sminkat sig. Han såg ut som en punkare. Han såg exakt ut så som på filmer från skolskjutningar som vi sett från USA, samma stil. Det är det som är så absurt.

Det såg ut som att han hade glitter i ansiktet. I bältet hängde en kniv i en slida.

Musiken kom från hans mobil, som nu också hamnat på golvet.

Ambulansen anlände kort senare, men Anton Lundin Pettersson var för svårt skadad. Hans liv gick inte att rädda.

I förhör hos polisens internutredare framgår att poliserna fick frågan:

Varför siktade du på bröstet?

– För att få stopp på honom direkt, svarade insatsledaren. Det var inget alternativ att sikta någon annanstans på kroppen utan han hade bevisat sin farlighet för mig genom att vi hade fått kliva över skadade, döda människor där nere. Han gick till angrepp på ett sådant sätt att jag visste att får jag inte stopp på honom direkt, för att han är så nära, så kommer jag själv bli skadad, min kollega också.

Du tänkte inte tanken på att skjuta på benen, eller?

– Nej, det fanns inte utrymme för det. Han var alldeles för nära. Så det fanns ingen tid för det.

Sköts från 6-7 meter

Skotten bedöms ha avlossats på 6-7 meters avstånd, när gärningsmannen tagit ytterligare några steg och föll ihop var avståndet 3-4 meter.

På fråga om det är något annat insatsledaren vill nämna blir svaret:

– Nej, det fanns inte utrymme till någonting annat än att skjuta i det läget som vi var. Och hade vi inte gjort det så hade vi själva blivit skadade, han hade kunnat fortsätta.

– Och det är min övertygelse att...han hade ju klätt sig väldigt fin för dan. Han hade ju klätt upp sig, och sminkat sig och hade lite glitter i håret och sådär. Det var hans stora dag och jag tror inte att han hade låtit oss hind... Om han hade haft möjligheten så hade han velat fortsätta, och hade vi inte stoppat honom här så hade han tagit nästa person han träffat på, eller så hade han tagit oss för att fortsätta.