Endast en rättshaverist stämmer staten i handskrivet brev

Oisín Cantwell: Göran Lambertz krav är orealistiskt och det vet han

Att stämma staten i ett handskrivet brev har traditionellt varit rättshaveristens främsta kännetecken.

Medlemmarna i Foliehattarnas riksförbund måste ha flämtat av beundran då Göran Lambertz efter detta tilltag satte en ny standard genom att ”av symboliska skäl” polisanmäla en kvinna för våldtäkt.

En del saker är närmast omöjliga att föreställa sig.

Som att Kristdemokraterna för inte särskilt många år sedan krävde att livstidsstraffet skulle avskaffas, en exotisk åsikt som i riksdagen endast Vänsterpartiet höll med om.

Numera vill partiet bygga fängelser i några av världens uslaste länder och skicka brottslingar till troligen förfärliga öden.

Än mer overkligt är att Göran Lambertz har varit pressens favoritjurist.

Att han för bara ett drygt ett årtionde sedan var den orädde Justitiekanslern som talade i rubriker om att det satt felaktigt dömda i våra fängelser och som var ett färgstarkt och frispråkigt inslag i var och varannan tv-debatt.

Han gjorde en viktig insats, men gick någonstans på vägen vilse och till slut orkade inte ens de mest barmhärtiga journalisterna lyssna på de knasiga utläggningarna i vilka Quicks skuld matematiskt påstods bevisas.

När så journalisterna än en gång flockades runt Lambertz var det som vi alla vet av helt andra skäl än att lyssna på vad en toppjurist som bröt mot den kyliga ämbetsmannanormen hade att förtälja.

Han gjorde sitt bästa för att ta heder och ära av kvinnan som anmälde honom för våldtäkt, en kvinna som redan är så hotad att polisen har hjälpt henne gömma sig någonstans i Sverige.

Han berättade också att han nu stämmer staten på en miljon kronor i en ansökan som har skickats in till Stockholms tingsrätt.

Att detta krav är skrivet för hand, ett modus operandi som primärt förknippas med personer som kräver skadestånd för att Säkerhetspolisen opererat in radiosändare i deras amalgam, är en sak.

Mer anmärkningsvärt är att Lambertz, en av Sveriges kunnigaste jurister, låtsas som att han har ett case.

Göran Lambertz

Han vill ha ersättning för vad han påstår är undermåligt arbete utfört av polis och åklagare.

Samme Lambertz var som JK statens försvarsadvokat och ägnade en försvarlig del av sin tid åt att säga nej till folk som ansågs sig ha blivit dåligt behandlade av myndigheter och som vill ha ersättning.

Staten medger sällan fel om den inte är alldeles överbevisad. Staten vill inte höra talas om en krona mer i skadestånd än vad som är absolut nödvändigt.

Staten vet att kön av arga och missnöjda aldrig skulle ta slut om inte inställningen till ekonomiska plåster på såren är sträng.

Ta bara allmänläkaren och obducenten, två män som utsattes för en av de största rättsskandalerna i modern svensk historia och fick sina liv förstörda.

De friades för mord, men ansågs i domskälen ha styckat en kropp och berövades därför sina läkarlegitimationer.

Skadestånd? Inte en chans, sa JK.

Yepp, det var Lambertz som nekade dem.

Männen stämde staten på 40 miljoner. Tingsrätten konstaterade att poliser, åklagare och domstolar begått inte mindre än 27 mer eller mindre grova fel under processerna mot dem.

Men det räckte inte. Läkarna fick inte en krona. I stället dömdes de att betala statens rättegångskostnader.

Sedan dess har lagen blivit något mjukare. Numera går det i vissa fall exempelvis att få ersättning för kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter. Men möjligheterna är fortfarande små.

Lambertz kommer att kompenseras i enlighet med frihetsberövandelagen.

Men utöver det har han sannolikt inte mycket att hämta. Folk häktas och släpps hela tiden utan att i efterhand kunna casha in miljonsummor.

Det sjusiffriga belopp som han har krafsat ner på en papperslapp är alldeles orealistiskt. Detta är inte Lambertz omedveten om.

Han borde också veta bättre än att göra någonting så löjeväckande som att anmäla kvinnan för våldtäkt. Vad är det ens frågan om?

Få personer i Sverige kan mer om rättsliga områden som yttrande- och tryckfrihet än Lambertz. Det kan ingen ta ifrån honom.

Men mannen som på goda grunder har beskrivits som en toppjurist tycks befinna sig i fritt fall.