”Smärtsamt att man aldrig kommer vinna över drogen”

Missbruk |
Aftonbladet

I kväll visas första delen av vår dokumentärserie Djävulsdansen.

För ovanlighetens ligger ljuset på oss anhöriga till alkoholister, narkomaner och andra beroende.

Våra berättelser, våra liv, vår smärta, vår sorg och våra dilemman får äntligen stå i fokus. Utan skam. Utan filter. Utan pekpinnar.

Jag är så stolt över det. För anhörigskapet och medberoendet är tungt och ensamt. Jag vet vad jag pratar om. Jag har själv varit där.

Med ilskan, frustrationen, oron, ångesten, hopplösheten.

Jag har varit där nere på den berömda botten, i en dypöl av panikångestattacker, förlamande trötthet, och oförmåga att känna glädje. Mitt medberoende höll på att ta kål på mig för fyra år sedan. Äta upp mig.

Förpassa mig till depressionens massiva mörker. Mitt i stormens öga är det svårt att se vad man är med om, och vilka konsekvenser det får på hela ens liv.

Där och då när min kropp svek insåg jag på riktigt i djupet av mitt hjärta att den enda jag kunde förändra var mig själv.

Att jag bara har ett liv och att jag måste ta hand om det. Att jag inte kunde leva med den tyngd det innebär att vara medberoende.

För livet med en aktivt beroende - förnekelsen, lögnerna, det oförutsägbara kaoset och oron är tungt.

Men också kärlek som inte alltid når fram, drömmar som grusas och hopp som vägrar lämna. Det är smärtsamt att se den man älskar förändras, förlora fotfästet och sjunka.

Smärtsamt när alla ens krafter går åt till att försöka hjälpa någon, men förstå att ens ansträngningar snarare stjälper än hjälper.

Tungt att inse att ens liv går ut på att pejla av den beroende, försöka förste nya katastrofer, nytt kaos.

Smärtsamt när ens liv helt plötsligt har kommit att handla om någon annan.

Smärtsamt att inse att man aldrig kan vinna över drogen. Att man måste släppa taget och fokusera på sig själv.

Ensamt för att beroendesjukdomarna fortfarande är så skam- och tabubelagda i vårt samhälle. Ensamt för att samhällets inställning till beroendesjukdomarna präglas av moralism och förlegade attityder à la ”Klipp dig och skaffa ett jobb.”

Ensamt för att vi har en bristfällig beroendevård som oftast helt missar de anhöriga. Ensamt för att bristen på kunskap och information om beroende och medberoende är omfattande.

Ensamt för att de flesta börjar skruva obekvämt på sig när samtalsämnet kommer upp på bordet. Ensamt för att vi tror att vi hjälper och skyddar den beroende genom att dölja, gömma undan och hålla tyst.  Jag vet, jag har själv varit där.

Med ensamheten, hopplösheten och de krossade drömmarna. Jag vet också att man kan bli fri från sitt medberoende. Jag har insett att man precis som i flygplanens katastrofinformation först måste ta på sig syrgasmasken själv innan man kan hjälpa någon annan. Med rätt hjälp, kunskap och kärlek kan man hitta tillbaka till livet igen.

Medberoende? Här kan du få stöd

Hit kan du vända dig för att få stöd:

Fråga din kommun om de erbjuder stöd för anhöriga till personer med beroendeproblematik- och/eller psykisk ohälsa.

När du behöver prata med någon:

Jourhavande medmänniska: 702 16 80

Jourhavande präst: 112

Sjukvårdsrådgivningen: 1177

Nationella hjälplinjen: 020- 22 00 60

För anhöriga till alkoholister:

Alkohollinjen: 020-844448

Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/

Anhöriga till alkoholister: http://www.al-anon.se

För anhöriga till drogmissbrukare:

Anhörigförening Föräldraföreningen mot narkotika (FMN) http://www.fmn.se/

Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/

För anhöriga till spelmissbrukare:

Stödlinjen för spelare och anhöriga https://www.stodlinjen.se/

För anhöriga till sexmissbrukare:

PrevenTell, nationella hjälplinjen: 020-66 77 88

DBK - behandlingsklinik för sexberoende  och anhöriga http://dbksverige.se/

På flera håll i Sverige finns även olika typer av självhjälpsgrupper där du som medberoende kan få stöd och hjälp av andra i samma situation som du:

Självhjälpsgrupp för anhöriga/barn till alkoholister: 

Al-anon och Alateen http://www.al-anon.se/

Självhjälpsgrupp för vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella miljöer: 

ACA Sverige http://aca-sverige.org/wordpress/

Självhjälpsgrupp för anhöriga till drogmissbrukare:

Naranon http://www.nar-anon.se/

Självhjälpsgrupp för personer som lever i dysfunktionella relationer:

CoDa http://www.coda-se.se/

För barn:

Om du är under 18 år och mår dåligt av att dina föräldrar dricker eller tar droger:

* Berätta om din situation för en vuxen du litar på, du kan till exempel prata med skolsyster eller kurator i din skola.

* Om du vill prata med någon utan att berätta vem du är kan du ringa till barnens hjälptelefon BRIS: tel 116111.

Bra sajter för barn:

Trygga Barnen http://www.tryggabarnen.org

Maskrosbarn http://www.maskrosbarn.org/

Bris  http://www.bris.se/

Rödakorsets ungdomsförbunds jourhavande kompis har en chattjänst på nätet: http://rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/

UMO Ungdomsmottagningen på nätet http://www.umo.se/Alkohol-tobak-droger/Att-bo-med-en-vuxen-som-dricker-eller-anvander-droger/

Om du misstänker att ett barn far illa på grund av någon annans missbruk kan du göra en orosanmälan till socialtjänsten. Läs mer här: http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnsomfarilla

Vad har du varit med om? Berätta din historia för oss

Över en miljon vuxna svenskar är fast i missbruk.

Runt dem finns ett minst lika stort antal människor som drabbas.

Vi vill rikta ljuset på er. Vilka är ni, hur får ni hjälp och vad kan samhället och omgivningen göra annorlunda?

Vi är beroende av din historia. Hjälp oss att berätta.

Har du erfarenheter av medberoende?

Hör av dig till våra reportrar Eric Tagesson och Åsa Passanisi eller direkt till redaktionen.

Följ ämnen i artikeln