Lena Mellin: Tro och utbildning hör inte ihop
Religiösa friskolor ska självfallet förbjudas.
Skolan ska undervisa.
Tron får man sköta på lediga stunder.
Al-Azharskolan bevisade nyligen varför konfessionella friskolor bör förbjudas. De har fått grönt ljus för att sära på pojkar och flickor under skolgymnastiken. Det är en del av skolans muslimska profil enligt dem själva och gymnastiken ska vara densamma för både hon och han. Så varför skilja dem åt? Det finns bara ett svar. Religionen.
Jan Guillou har velat förbjuda de konfessionella skolorna under en längre tid, senast i förra veckan. Förra gymnasieministern gjorde frågan politisk tidigare i år när hon sade att hon kunde tänka sig att förbjuda konfessionella friskolor.
Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) är inte emot religiösa friskolor men han är definitivt motståndare till skolor som har skilda lektioner för pojkar och flickor.
– Alla har ansvar att bygga trygghet mellan tjejer och killar, då kan man inte separera eleverna i ett helt ämne från förskoleklass till nionde klass, säger han.
I Sverige är undervisningen sekulär. Det ska den, på pappret, vara även i religiösa friskolor. Men det säger sig själv att skolorna har mer än enbart en konfessionell inriktning. Varför finns det annars kristna, muslimska och en judisk friskolor? Svaret stavas att de ska utbildas i den religiösa anda som deras föräldrar valt.
Men det får föräldrarna ordna på annat sätt. Inte genom skolvalet.
Förra läsåret gick 8 051 elever av grundskolans elever på sammanlagt 62 konfessionella skolor enligt Skolverket. Det är alltså inte ett fåtal elever det handlar om.
De religiösa skolorna får inte utöva religionen i undervisningen. Men var går gränsen? Om det hänger ikoner, kors eller andra religiösa motiv i hela skolan och musikundervisningen enbart omfattar psalmer kunde man kanske tycka att skolan är lite mer än konfessionellt inriktade. De är i det fallet indoktrinerande.
Att gå i skolan är en sak. Att utöva tro är en helt annan. Därför bör de föräldrar som tycker att deras barn ska få en religiös fostran även utanför hemmet i stället skicka dem till religionsundervisning och -utövning i sitt trossamfunds regi. Utanför skoldagen, i andra lokaler.
Det finns ett litet problem i sammanhanget. Och det är Europakonventionen för skydd av de mänskliga rättigheterna. Enligt den ska staten respektera föräldrarnas rätt att se till att barnens utbildning står i överensstämmelse med föräldrarnas tro.
Men det måste kunna ordnas utan religiösa friskolor. Kanske ett statligt stöd till trossamfundens egna utbildningar?
Tanken att förbjuda religiös klädsel i skolan är däremot lika knasig som de franska städernas försök att förbjuda baddräkten burkini. Om det inte införs en samhällsuniform, ungefär som i Maos Kina, måste man få klä sig som man vill även som barn. Staten, skolan eller någon annan myndighet kan, och ska, inte ha med det att göra.
Debatten kommer garanterat pågå i all evighet. Religiösa frågor har en benägenhet att göra det.