Mordet är så meningslöst
Vi vet inte om Tommy Johansson tog sin elev på brösten.
Men vi vet att det räckte med att flickan påstod det för att ungdomarna skulle åka hem till sin förre lärare och misshandla honom till döds.
Inget är så banalt som ondska, men det här är möjligen det mest meningslösa mord jag läst om.
En mördare är ofta en missbrukare som slår ihjäl en annan missbrukare och praktiskt nog ofta finns kvar i fyllekvarten då polisen kommer, eftersom han är för full, hög eller dum för att springa därifrån.
De här morden är för simpla för att tidningar, radio och tv ska uppmärksamma dem.
Berättelsen om eleverna som misstänks ha slagit ihjäl sin förre lärare är någonting annat, det har det lett till åtskilliga rubriker och genererar nya nu när åtalet väckts.
Jag läser förundersökningen och inser att det ibland trots allt är de mest banala brotten vi uppmärksammar mest.
Två pojkar och en flicka stöter av en slump på sin förre lärare på krogen en lördagskväll i en bruksort som slagit svenskt rekord i ungdomsarbetslöshet.
De har trevligt tills flickan skriker att mannen tagit henne på brösten.
Gjorde han det? Polisen skulle senare lägga betydande energi på att få den frågan besvarad. Men inga vittnen har sett något.
Den rasande trion åker hem till Johansson och slår, sparkar och hoppar på honom tills han dött och två barn förlorat sin far.
Förhörsledarna försöker timme ut och timme in få ungdomarna att förklara var de slog ihjäl mannen, men kommer inte långt.
– Hm, jag var ganska berusad, säger en av dem.
– Berätta, uppmanar polisen.
– Va sa du?
– Din berusning, berätta.
– Min berusning, eh, jag var rätt full.
Den som sett Samuel Becketts ”I väntan på Godot” förstår hur det känns att läsa förundersökningen. Den är, som pjäsen, absurd. Sida upp och sida ner, resonemang som går i cirklar, frågor som lämnas obesvarade.
Då säger personutredningarna mer. De misstänkta är bara 20 år, vilket inte hindrar en av dem från att ha ett imponerande cv. Domar för utpressning, misshandel, bedrägeri och grovt rattfylleri bara i fjol.
Det är den gamla vanliga kombinationen. Ofärdiga studier, socialbidrag, adhd, missbruk.
Utredningen är 800 sidor tjock men kunde ha sammanfattats på åtta.
Åtta sidor som än en gång bekräftar det kriminologer och socionomer påpekar gång på gång, men som samhället tycks ha så svårt att göra någonting åt.
Kanske är det trots allt de mest meningslösa morden vi bör tala om.
Jag tror att det är de som har någonting väsentligt att berätta om Sverige.