Bästa Beatrice Ask, var inte så klåfingrig
Bästa Beatrice Ask,
att du än en gång gnäller på domstolarna är bekymmersamt.
Justitieministern gav i dag Petra Lundh, lagman vid Södertörns tingsrätt, i uppdrag att se över lagstiftningen rörande narkotikabrott.
Bakgrunden är att Högsta domstolen irriterande nog i ett antal domar i det närmaste har revolutionerat praxis i bedömningen av denna typ av kriminalitet.
I stället för schablonanvändning av tabeller tas numera hänsyn till omständigheter som verksamhetens vinst, hänsynslöshet och farlighet.
"Gnället" är bekymmersamt
Att knarkbaroner som lever lyxliv sedan dess döms hårdare än nerdekade kurirer har retat upp Ask.
Till Dagens Nyheter säger hon att "vi har fått en omprövning i domstolarna som skickar signalen att vi har blivit mindre restriktiva i synen på narkotikabrott. Det är inte vad regering och riksdag har tänkt sig".
Justitieministern ömmar även för de stackars narkotikapoliserna, som har upprörts över att hur mycket de än sliter så kommer vissa att få lägre straff.
– Jag vill inte ha det här ifrågasättandet, om narkotikabrott är allvarliga eller inte allvarliga, säger hon.
Jag kan lugna såväl statsrådet som poliser med att dessa brott fortfarande straffas hårt jämfört med annan kriminalitet. Fråga Jonas Oredsson, nyligen dömd till 18 års fängelse som ledare för den stora kokainligan.
Att justitieministern tillsätter utredningar om lagstiftningen och deltar i den kriminalpolitiska debatten är givetvis i sin ordning. Det vore anmärkningsvärt om hon inte ägnade sig åt sådant.
Mer problematiskt är att hon än en gång surar över att domstolsväsendet haft fräckheten att visa prov på självständighet.
Hon röt i våras i en debattartikel att de direktiv för straffskärpning för grova våldsbrott som regeringen utfärdade 2010 inte följdes.
Klåfingrigheten är utmanande
Att våra tingsrätter och hovrätter obstruerar parlamentariskt fattade beslut låter onekligen allvarligt, men skälet till att effekterna av reformen inte blev politiskt tillfredställande är snarare att det var ett hafsverk som innan det sjösattes kritiserades av allt från Lagrådet till Advokatsamfundet.
Det finns ingen anledning att förvånas över att Ask blundar för den dimensionen. Men hennes återkommande klåfingriga recenserande av rättstillämpningen är utmanande för oss som tror på ett av de viktigaste fundamenten i maktdelningsprincipen, att domstolarna dömer självständigt utan hänsyn till rådande politiska trender eller vilket eller vilka partier som för närvarande bildar regering.
Tanken är att skydda befolkningen från godtycke och politisk inblandning då det kommer till något så allvarligt som en rättegång.
Jag kan inte helt frigöra mig från misstanken att Ask med dagens utspel sparkade i gång sin egen valrörelse. Sverigedemokraterna har vunnit framgång inom detta politikområde och bakom hörnet lurar säkert ett annat pålitligt hårdare-tag-parti, socialdemokraterna.
Det gäller att positionera sig.