Gustav VI Adolf stred för att rädda monarkin

Ingen kronprins fick vänta så länge på att bli kung som Gustaf VI Adolf . Han var 68 år då han 1950 äntligen kunde efterträda sin far, Gustaf V.

Han var då redan omtyckt hos svenska folket. Alla kände till att hans stora intresse var arkeologi och kinesisk konst och att hans kunskaper och djupa bildning hade gjort honom till hedersledamot av många inhemska och utländska lärda sällskap.

Hans utstrålning var så långt från militärparader och konungsliga guldgaloner man kunde komma, han påminde mest om en tankspridd pensionerad professor. Ändå var han den siste monarken som officiellt titulerades: Sveriges, Götas och Vendes konung och enligt då gällande lag satt han ordförande i konseljen och var den som klubbade och sedan signerade alla den socialdemokratiska regeringens beslut och utnämningar. Han skrev sin signatur minst 7 000 gånger varje år.

Gustav VI Adolf hade ett väl skyddat privatliv. Det är sålunda oklart varför han plötsligt vid vuxen ålder och efter normalt social drickande plötsligt blev helnykterist. Den förste helnyktra svenske kungen sedan Karl XII två hundra år tidigare.

Historikerna är eniga om att det var Gustav VI Adolf personligen som räddade den svenska monarkin. Under 1960-talet hade vänstern majoritet i den svenska riksdagen där kraven på republik hördes gång på gång. Som ordförande för konseljen tvingades Gustav VI Adolf vara den som klubbade vänsterpolitikernas beslut att tillsätta en utredning som skulle undersöka hur Sverige kunde bli en republik.

Utredningen utmynnade i den så kallade Torekovöverenskommelsen, där partierna var eniga om att monarkin skulle finnas kvar, men starkt urvattnad. Kungen skulle i framtiden bara ha ceremoniella uppgifter. Gustav VI Adolf stretade emot och försökte komma med motförslag, men kunde inte förhindra det som skedde. Samtida analytiker menar att det var de starka sympatierna för den gamle kungen personligen, som gjorde överenskommelsen möjlig, att det var därför som politikerna inte tog steget fullt ut till republiken, trots att det fanns majoritet i riksdagen för det.

Själv gjorde Gustav VI Adolf vad han kunde för att bevara den kungliga familjen så kunglig som möjlig. Därför tog han alla kungliga titlar och privilegier från sönerna Sigvard och Carl Johan, som gifte sig icke-kungligt. Det var därför som sonen prins Bertil levde ogift med sin Lilian. Hans uppgift var att om kronprinsen Carl Gustaf också gifte sig borgerligt, skulle tronen kunna räddas av den siste ”rene” prinsen, Bertil. Som bekant gifte sig Carl Gustaf borgerligt, men då var farfar Gustav VI Adolf borta.

Gustav Adolf hade två, uppenbarligen lyckade äktenskap. Det första var arrangerat av hans far- och farföräldrar. År 1905 skickades den då tjugotvåårige arkeologistudenten till Kairo för att se på fornlämningar. Där ”råkade” han möta den högättade brittiska Margaret av Connaught, kusin med kungen av Storbritannien, tyske kejsaren och en rad andra europeiska samtida kungligheter. Hon hade även släktband till Gustav Vasa.

Föräldrarnas avsikt var att Gustav Adolf skulle bli intresserad av Margarets lite yngre syster Patricia. Men Gustav Adolf blev kär i Margaret som var tio månader äldre än han själv. Bara några veckor senare var de förlovade och de gifte sig samma år i London, mitt under den brinnande svensk-norska unionskrisen, då ett krig var nära med Norge, vilket gjorde att inte många av hans släktingar kunde närvara. Hans mor, den tyskvänliga drottning Victoria var överhuvudtaget inte välkommen till London.

Margaret var konstnärligt begåvad, duktig målare och intresserad av trädgårdar, hon ligger bakom odlingarna på Sofiero. Hon var också starkt idrottsintresserad och en av de första som ivrade för svensk damidrott. Hon födde fem barn, tronarvingen Gustav Adolf (Carl XVI Gustafs far), Sigvard (designprinsen, greve Bernadotte av Wisborg), Ingrid (drottning av Danmark), Bertil och Carl Johan (greve Bernadotte av Wisborg).

Då Margaret var i åttonde månaden med sitt sjätte barn, insjuknade hon avled kort efteråt bara trettio­åtta år gammal.

Under en resa till London tre år senare meddelas det plötsligt att kronprins Gustav Adolf förlovat sig med den trettiofyraåriga Louise Mountbatten, som hade urbrittisk utstrålning, men som i själva verket hade fötts som en tysk prinsessa på slottet Heiligenberg utanför Darmstadt, men hon var barnbarsbarn till brittiske drottningen Victoria och kom att växa upp i England där familjens tyska namn Battenberg byttes mot det mer engelskklingande Mountbatten. Under första världskriget var Louise rödakorssyster hos de brittiska trupperna i Frankrike och under andra världskriget inrättade hon ett barnhem för finska krigsbarn på Ulriksdals slott. Hon och Gustav Adolf fick inga egna barn. Hon var gravid en gång, men barnet, en flicka, var dödfött.

Gustav VI Adolf låg för döden på Sofiero slott i september 1973 samtidigt som det omskrivna Norrmalmstorgsdramat pågick i Stockholm och valkampanj pågick för riksdagsval. Valet genomfördes samma sorgfyllda söndag som kungens kistan kördes i långsam procession till Stockholm genom ett Sverige där alla flaggor var halade på halv stång. Gustav VI Adolf är den förste kungen som inte begravdes i Riddarholmskyrkan. Han och hans hustrur ligger på den kungliga begravningsplatsen på Haga.

Följ ämnen i artikeln