Busch Thor ger sig på ett problem - inte på flyktingarna
KD:s Ebba Busch Thor vill ha flyktingläger vid gränsen.
Det kan låta brutalt.
Men hon ger sig på ett verkligt problem. Inte på flyktingarna.
Kristdemokraterna ger sig på en av de smutsigaste fläckarna i den svenska flyktingmottagning. Nämligen de allt längre väntetiderna på ett slutligt beslut på asylansökan.
De gör att människor hinner rota sig i Sverige innan de slutligen får besked om att de inte får stanna. Det gäller exempelvis mannen som mördade två på Ikeavaruhuset i Västerås i somras. Han var övertygad om att han skulle få stanna efter lång tid i Sverige. Beskedet blev det rakt motsatta.
Migrationsverket har som mål att avgöra asylansökan inom tre månader. För närvarande är väntetiden omkring 1,5 år. Inom kort kommer den att vara två år.
För att korta ner väntan radikalt föreslår Kristdemokraterna med Ebba Busch Thor i spetsen att gränskontroller tillfälligt införs mot andra EU-länder. Det kan ett EU-land göra, efter anmälan till kommissonen, i upp till sex månader.
Där ska asylsökande sorteras ut och föras till en angränsande så kallad transitzon, eller flyktingläger i dagligt tal. Där ska de som saknar uppenbara skäl att söka asyl i Sverige sållas bort, resten fortsätta till de reguljära flyktinganläggningarna.
De som sållas bort kommer exempelvis från så kallade säkra länder, främst på Balkan. Eller så borde deras asylansökan prövas av ett annat EU-land, exempelvis för att de har sin familj där.
Man kan säkerligen diskutera om det här är ett bra sätt att snabba upp avvisningen av personer som saknar asylskäl i Sverige. Men att tiden av meningslös väntan i Sverige kortas ner rejält måste alla innerst inne tycka vara bra.
Angela Merkels parti CDU och deras systerparti i Bayern CSU blev nyligen överens om just sådana här zoner vid den sydtyska gränsen. Men regeringspartnern Socialdemokraterna är föga imponerat. Justitieminister Heiko Mass (S) kallar dem ”massläger i ett ingenmansland”:
– Att hålla kvar tiotusentals flyktingar vid gränsen skulle skapa mer problem än vad det skulle lösa, säger han.
Till skillnad från de skärpningar som Moderaterna meddelade att de ville göra i måndags är Kristdemokraternas alternativ kunnigt och utan inslag av Vilda Västern.
Avsikten är, till skillnad från i M-förslaget, inte att stänga gränserna utan att korta handläggnings- och väntetiderna för dem som sannolikt inte skulle få stanna.
Andra led i samma strävan är så kallade återtagandeavtal med fler länder än i dag. Nu händer det att vissa länder vägrar ta tillbaka sina egna medborgare sedan de nekats asyl i Sverige. Återtagandeavtal gör det lättare.
KD vill också att platserna på så kallade förvar blir betydligt fler. Där kan man hamna efter ett nej till asylansökan om Migrationsverket tror att beslutet leder till att personen försvinner och alltså inte kan avvisas.
I mitten av 1990-talet var de svenska statsfinanserna i ett mycket kritiskt läge. Valrörelsen 1994 utvecklade sig till en kapplöpning mellan partierna om vilket som skulle spara mest.
Efter måndagens utspel från Moderaterna kunde man befara att politiken på nytt skulle ge sig ut på löparbanan, att partierna skulle trumfa över varandra i idéer om hur man stryper flyktingflödet.
KD utgör i så fall ett undantag. De ger sig på ett verkligt problem. Inte på flyktingarna.