Publicistiskt haveri av TV4
TV4 struntar i att en friad person ska betraktas som oskyldig.
I ett publicistiskt haveri jagas före detta misstänkta av privatspanare som till och med ljuger för att lösa mord.
I åtta avsnitt ska Bo Åström, en av Sveriges skickligaste mordutredare, och den förre detta FBI-agenten Mark Safarik ta sig an ouppklarade svenska mord.
Herrarna har dock misslyckats totalt i de två episoderna som har sänts av "Svenska fall för FBI". Det är inte hela världen. Mer allvarligt är att TV4 sänder program som saknar varje uns av anständighet.
I det första avsnittet tar sig spanarna an mordet på Eva-Marie Strandmark, som hittades död i sin säng i Kristianstad i slutet av juni 2004.
– Exsambon är mördaren, utbrister amerikanen triumfatoriskt.
”Bullshit”
Kriminalkommissarie Börje Sjöholm, som har utrett över 100 mord och som är väl insatt i fallet, är dock inte imponerad av slutsatsen.
”Bullshit”, har han tidigare sagt till Aftonbladet.
Det andra avsnittet handlar om mordet på Malin Lindström i Husum 1997. Den 16-åriga flickan utsattes för ett fruktansvärt brott. Sex månader efter det att hon försvunnit hittades hon våldtagen och mördad i en skog.
En 19-årig yngling dömdes till åtta års fängelse i tingsrätten, men friades i hovrätten och ska därför betraktas som oskyldig.
Europakonventionens paragraf om denna grundläggande, viktiga princip gäller i och för sig staten och inte för enskilda medborgare.
Men även den som gör anspråk på att vara något så när anständig gör klokt i att bekänna sig till den. Det gäller inte minst stora medieföretag. Ett samhälle där människor aldrig blir helt friade är nämligen ett förfärligt samhälle.
Rycker på axlarna
Principen påpekas även i paragraf 14 i de etiska reglerna för tidningar, radio och tv:
”Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger.”
Detta rycker TV4 på axlarna åt. Åström och Safarik kommer raskt fram till att den friade mannen är skyldig och i sin heroiska strävan efter att binda honom till brottet ger de sig först på hans mamma.
– Jag kommer från USA. Du försöker skydda din son. Du vet vad som hände, morrar Safarik.
Kvinnans ansikte är pixlat och hennes röst är förvrängd. Men i samhället där hon bor vet sannolikt de flesta vem hon är. De vet vem det är som förtvivlat slår ifrån sig anklagelserna.
Slår fast skulden
Besvikna över att de inte har lyckats pressa fram ett erkännande ur modern iscensätter herrarna plan B. Den misstänkte ska tas med överraskning. Vem vet, kanske går det att få honom så mycket ur fattning att han berättar vad som hände?
Att spanarna inte har lyckats få fram ett dugg som skulle kunna kasta nytt ljus över mordet hindrar inte Safarik från att slå fast att mannen är skyldig. ”Vi vill veta varför han mördade flickan”, som han optimistiskt uttrycker saken.
Efter att under några dygn ha kartlagt mannens rutiner slår de till en morgon då han är på väg till jobbet. De kommer upp bakifrån och börjar gå på varsin sida om honom. Frågor och påståenden haglar. Kamerateamet är precis bakom.
Vill bli lämnad i fred
Gång på gång säger mannen, som har bytt namn och flyttat till en annan ort, att han inte har något att säga. Han vädjar om att bli lämnad ifred. Han säger att han ska anmäla männen. Men frågorna upphör inte.
– Vi har sperma som ska testas i USA, säger Safarik.
Detta är en lögn. Visserligen har mikroskopisk mängd sperma säkrats på flickans kropp. Men mängden är så liten att den med nuvarande teknologi inte går att analysera. Och polisen har sagt nej till spanarnas begäran om att få skicka fyndet till analys.
Ett av Sveriges största medieföretag drar sig med andra ord inte från hittepå i sin iver att få fram ett erkännande.
Oetiskt
Safarik och Åström kommer ingenvart. Men det är inte tal om att ge upp. Fiberfynd har skickats till ett amerikanska laboratorium.
Vad analysen visade får vi dock aldrig veta. Passade resultatet inte in i tesen?
Detta är möjligen det mest oetiska program som någonsin har visats i svensk tv.